.

Ska jag åka till Nybro eller? Just nu sitter jag och funderar på att dra ner till Nybro och hälsa på både dotter och son.Ska jag ta motorcykeln eller bilen? Vädret ser tilltalande ut just nu för mc men man vet aldrig med detta svenska väder. Skulle det mot förmodan börja regna då är det inte så kul att köra mc. Å andra sidan är det väldigt skönt att bara gå i trädgården och fixa och dona. Hmm, beslutsångest.

 

Bye

Igår kväll när jag kommer hem bestämmer jag mig för att i princip sova jättelänge, så jag ställer klockan utifall att jag inte vaknar i tid till jobbet (jag börjar vid kl 12 idag). Döm om min förvåning när jag vaknar och klockan är 07:00. Men herregud hur ska man göra för att kunna sova länge? Jag går sedvanligt ner och sätter på kaffe, ut på trappan röker en cigg och nu sitter jag här. I tonåren var det inga problem att sova länge det kändes alltid som att man aldrig fick sova tillräckligt länge, men nu av någon oförklarlig anledning så går det bara inte. 

 

Det var fullt ös på jobbet igår. Det är ganska roligt veta om att både melodifestival och hockey kan påverka hur en dag på jobbet kommer att bli. Som igår, det kändes som om alla var och handlade inför kvällen. Visst uppskattas det för tiden går djävligt fort när man hela tiden har att göra, men många gånger så är man inte tillräcklig och då är det inte lika kul längre.

 

Här kommer lite bilder på Etzio. Regn kom straxt efter dessa bilder togs och då var Etzio den första in genom dörren :)

 

Bye

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ja, jag har som sagt påpekat flertal gånger att min dotter borde skriva något i sin blogg men det tar lite tid mellan varven. Fast å andra sidan ska jag väl inte säga något, jag har inte varit duktig på senaste tiden jag heller.

Jag har haft mycket runt om kring mig nu ett par veckor och känner att jag inte har landat riktigt än. Som sagt jobbar mer än jag är ledig och de stunder jag faktiskt är ledig är det lite trädgårdsarbete och mc-körning som står på prioritetslistan. Tog självklart en sväng med motorcykeln igår innan jag åkte och jobbade. Jag hälsade på min gamla arbetsplats och hälsade på "mina pojkar". Sen åkte jag ner till hamnen där jag känner en kille som kan det här med motorcyklar och bad honom om lite råd - han är för djävla duktig alltså. Sen vidare en sväng innan jag landade på jobbet och jobbade till sent igår.

Idag blev det sovmorgon till 8-tiden då jag klev upp och tog mitt kaffe och ciggen på trappan och insöp dagens solljus och fick inspiration att påbörja lite trädgårdsarbete igen. Etzio (katten) har nu varit ute dagligen och blir tuffare och tuffare varje dag. Fast än har han bara undersökt trädgården och självklart garaget. Garaget är ju intressant för där finns det verkligen möss att jaga, men inspirationen hos Etzio infann sig inte utan han tyckte det var mer givande att attackera olika typer av grästuvor som finns runt i trädgården. 

Förra helgen var sonen här och vi fixade bort Peugeoten, den har som sagt stått väldigt "fel" i min trädgård och har haft som största arbetsuppgift att bara vara ivägen oavsett hur man ser det. En stor förbannad cementsugga föklädd till en bil. Nåväl, vi hade en intresssant uppgift att sätta på stödbenen och hjulen på bilen som stått på pallbockar nu i ca 2 år. Med lite svärande, spännband, domkraft och två kvinnor som sliter för kung och fosterland så lyckas vi på något vis få denna cementsugga flyttbar. Så nu står den uppe på grusvägen och nästa projekt är att på något vis ordna så att den kommer till skroten en gång för alla. Jag har bara inte listat ut hur jag ska kunna bogsera en bil samtidigt som jag kör bilen som bogserar??? Hmm, några förslag någon?

Här kommer en intressant bild på eländet innan vi faktiskt fick den "rullande". Sen kan ni ju tänka er hur det såg ut med ovanstående förklaring. 

 

Bye

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ja, igår var jag nere i Nybro och fick hjälp med min deklaration. Så nu är den färdig och jag behöver inte betala tillbaka något i år, skönt. Jag hälsade på sonen och dotter när jag ändå var där nere och kom hem relativt hyfsad tid, 15:30 ungefär. Så senare på eftermiddagen så tog jag in lite träningssaker jag haft i friggeboden och möblerade lite fint med dessa på övervåningen. Ska se om jag kan ta tag i det här som kallas motion. Hu, jag ryser av blotta tanken men vågen som jag inte är god vän med har haft ett besök av mig nyligen och därav så tycker vi inte om varandra längre. Tanken är att när jag går förbi dessa träningssaker så kanske jag inte står ut med att det står där oanvänt och hånflinar åt mig varje gång jag går förbi.

 

Bye

 

 

Sköööööönt, att få vara ledig. Det är inte så mycket ledighet jag haft, de helger jag varit ledig har inneburit förberedelser att åka på fest eller som tidigare inlägg åka "iväg" på fest. Att bara vara ledig känns som att det var hur länge som helst sen sist. Jag tycker om att vara ledig och få pyssla lite här hemma med diverse småprojekt. Jag njuter i fulla drag när jag inte har något inbokat. Så idag gick jag upp vid 8-tiden och började att städa lite och plocka iordning, byta från vintertäcke till sommartäcke och senare i eftermiddag ska jag sätta igång "bålgetingen" en stund och se så allt fungerar. Bålgetingen ska besiktigas nu i maj och jag vill nog gärna köra den en eller två gånger innan.

 

Etzio har för första gången varit utanför dörren idag. en mer skraj katt får jag nog leta efter men det var väldigt intressant. Visst blåsten virvlar runt både löv och rör presenningar och dylikt och Etzio var livrädd hela tiden. Det blev inte så långvarit därute på trappan för längre än dit gick han inte. Nu ligger han mer eller mindre död vid sidan av mig. Även att det var en kort stund, ca 5 minuter, som han var ute så tog det musten ur honom. Men vi får se senare i eftermiddag om han vaknar till liv och är pigg på att undersöka trappen lite till :)

 

Bye

Vetlanda skriver jag. Jag menar Värnamo, festen är i Värnamo. Pratade med kompisen nyligen och vi funderar över om vi är precis galna - åka 18 mil - för att gå på fest? Ja, varför inte. Någon gång under sin livstid ska man ju även pröva på det också. 

 

Bye

Äntligen, nu är jag cetifierad ett år framåt igen, skönt. Har suttit nu på morgonen och tragglat postens krav och regler. Det är inte lätt att kliva upp på morgonen och sen sätta sig och råplugga direkt. Det tog åtminstone 20 minuter innan ögonen hade vaknat till ordentligt och ca 6 koppar kaffe innan kroppen hunnit komma i fas. Suck, det märks att man inte är 20 år längre. Nåväl, nu är det gjort och jag känner mig ganska nöjd med resultatet ändå. Nu blir det fler koppar kaffe och softa lite innan jag ska åka till jobbet.

 

I helgen bär det av mot Vetlanda. En kompis och jag ska på mc-fest där och det ska bli skoj, dels att träffa massa nytt folk men också att träffa folk som jag har ett gemensamt intresse med d v s motorcyklar :)

 

Bye

 

 

 

 

Det är nog dagens värsta sak att göra, man blir sittande i en telefonkö. -"du har plats 52 i kö" är det enda man hör och stressen är ett faktum. Alltså telefonen ska väl göra att det går lite snabbare men utan att man ska behöva hålla en telefonlur i över 40 minuter för att komma fram, eller? När jag väl lyckas komma fram så får jag till svar att det företag jag söker har inte telefonnummer utan man får maila eller chatta med dom, wtf? Inte nog med tiden man sitter och väntar sen får man till svar att det går inte prata med dom utan man måste skriva till dom, suck. Så nu sitter jag här med en chatt och har ställt min fråga och väntar spänt på att få ett svar. Hur länge ska man behöva vänta på svar mån tro? Ja, det blev inte så länge men väldigt olustigt sätt att ta ärenden på. Chatt är inte riktigt min grej. Det löste sig iallafall. Då är ju dagen inte helt åt förbrukad.

 

Bye

 

I lördags hände det, jag var på Louis Revival 40+ med syster. Så roligt har jag inte haft ute på x antal år. När vi kom dit så var det en lång kö och när jag står där i kön så tittar jag på alla människor och inser att alla är ju näst intill i min ålder och bara det fick mig att le. Väl inne så hänger vi upp jackorna och tar självklart en tur till "damrummet" som sig bör när man tillhör det kvinnliga släktet. Sen styrde vi in till baren och beställde ett par öl för att fortsätta till det "gungande" dansgolvet. Bokstavligt så gungade detta dansgolv, jag tror att det var "fjädrar" som gjorde det och det tog en stund innan man kom underfund med hur i hela världen man skulle dansa utan att stå på huvudet. Visst det magra utbudet av 70-80-tals musik gjorde att många av låtarna kändes lite fel. Men när väl dj:n hittade en gammal goding då rockade man loss ordentligt. Syster och jag sjöng och dansade non stop med undantag av små rökpauser och påfyllning av alkohol i kroppen. Jag träffade en del människor sen förr och en del av mina arbetskamrater var även där, kul. Helt plötsligt utan förvarning så ropar dj:n ut att nu är det sista låten, wtf????? Redan, men vi kom ju precis hit. När man har roligt går tiden alldeles för fort, för klockan hade faktiskt blivit 02:00 (03:00 = sommartid). Syster och jag tittade storögt på varandra och vi tittade på klockorna för vi trodde inte att det var sant, men tyvärr. Jaha, det var bara att stuffa så golvet studsade innan sista låten var slut och sen gick vi och hämtade våra jackor. Vi var självklart hungriga och vi gick in till hamngatan och blev upplockade för att stanna till vid shell select och köpa "svindyr", men behövlig varm macka med något som skulle föreställa ost och skinka. Vid 04:00 var vi hemma igen och vi tog en kopp kaffe innan vi sa godnatt (godmorgon). Det jag saknade mest på denna tillställning är att inte en enda gång spelade dj:n den största 80-tals ikonen som funnits, Michael Jackson. Herregud dj:n måste ha varit för ung.

 

Bye

 

När kommer våren? Visst idag är det ju "gutt" väder men på nätterna är det så kallt att isbjörnarna skulle tycka det var obehagligt. Herregud, det är ju påsk och förra året så hade vi uppåt 19 grader varmt. Visst, det behöver inte bli så varmt men 5-6 plusgrader även på nätterna skulle göra en himmla skillnad.

 

Ikväll ska den här gamla tanten ut på galej. Det är 40+ i stan och jag har faktiskt åldern inne plus lite till men det snackar vi inte så högt om. Jag och syster ska göra stan osäker genom att närvara vid denna tillställning. Det är som sagt inte ofta jag ger mig ut på stan för att gå på puben eller liknande, det faller mig inte i smaken att göra det, men ibland så händer det ju att det ordnas något nytt och annorlunda och då kan man ju hänga på. Jag är en hemmatant, jag trivs bäst hemma och någon gång ibland åka till vänner ta en fika och snacka bort ett par timmar eller åka till dotter och son och spendera en heldag med dom, då trivs jag. 

 

Idag tar jag tag i lite saker här hemma. Med det menas diska upp, plocka bort och tvätta. Jag äger en damsugare men den har fått vila väldigt mycket den senaste månaden. Idag dock, ska jag starta den och se om den fungerar eller om den dammat igen, hi, hi.

 

En glad påsk på er!

 

Bye

 

Klockan är nu 02:34 och jag är vaken, tankarna snurrar hej vilt. Livet är för ömtåligt. Men vad är meningen med livet? Att leva det? Men vad är att leva livet? Är det att jobba och tjäna pengar? Är det att göra saker som faller mig in i tid och otid? För att kunna göra saker i tid och otid så krävs ju pengar, eller hur? Då tvingas man till att jobba för att få dom? När man väl har pengarna så ska man ju spara till något som man vill köpa eller måste köpa för den delen. Eller så planerar man att göra något roligt för pengarna t ex resa, kulturupplevelser eller annat i den stilen. Så varför ska man leva egentligen? Är ovanstående funderingar det enda skälet till att leva? Är det för att få en inre tillfredsställelse en kort tid som man sliter som ett djur ett helt år? Varför i så fall? Eller är det så grundläggande att vi lever för att föröka oss? Att få våra gener att överleva? Är det meningen med livet att möta och skiljas från människor man mött och ska möta? Är det meningen att hitta sin "själsfrände", och sen då? Åh, jag blir ju skogstokig bara jag tänker på detta. Är livet en enda stor prövning för något som är större? I så fall vad?

 

Bye

 

Sorgen har slagit ner ännu en gång. Fick besked inatt att pojken gått över till andra sidan i fredags. Det ska vara straffbart att bli drabbad av obotliga sjukdomar när man har så mycket att leva för. Jag pratade med hans bror inatt och när jag plockar upp honom fick jag se en mycket splittrad och vilsen själ. Jag tror att alla mer eller mindre känner att vad man än säger och gör så är det aldrig helt rätt. Man kan bara finnas där. 

 

- Mina tankar är hos dig vännen!

 

Bye

 

Ja, så kan man lugnt säga att mitt liv blir drabbat av. I går var jag och fikade med en kompis som jag inte haft kontakt med på ett tag. Vi pratade i telefon och efter 1 timme så insåg både jag och kompisen att vi har för mycket att prata om för att fortsätta på telefon. Så efter en fika på ca 3 timmar så hade vi kommit ikapp vad som har hänt och lite annat, kul. Vi kommer att försöka ha lite bättre kontakt framöver och självklart kommer vi att ta en sväng med hojen när vädret tillåter det. Jag längtar till våren då jag kan ta ut min "pärla" och dra iväg. Det ska bli så underbart. Förra året blev inte så mycket åkande som jag hade trott men i år har jag inget som säger att jag föredrar bilen istället för hojen.

 

Bye

Läste på min dotters blogg en hyllning till mig. En sådan spontan och oväntad skrivelse kan få vilken förälder som helst att smälta och älska sina barn (om möjligt) ännu mer. Min dotter skriver att jag gör henne stark bland annat och det värmer så otroligt mycket att få höra dessa ord, för många gånger känner jag mig både liten och svag. När jag läser det hon skrivit så gör det att livet inte känns så tufft som jag skrivit i många av mina inlägg. Livet är ju till för att levas och vad vore livet utan utmaningar och motgångar, egentligen. Jag tror att livet skulle bli ganska tråkigt om inte någonting hände, att man inte behövs eller blir saknad någonsin. Jag uppskattar livet när jag lyckas att gå vidare. Älskade dotter - du är min lilla ängel.

 

Bye

 

 

 

En underbart solig morgon, lite kallt för min smak -7  utanför, men ändå, solen lyser. Jag blir glad när jag vaknar och solen lyser. Alla problem man har blir på något vis mindre eller rättare sagt mer hanterbara. Idag är jag full av energi och tänker göra något praktiskt som jag inte gjort på bra länge, sy gardiner. Jag gjorde iordning mitt kontor/syrum för ett par år sedan men efter att det var klart så har jag inte haft lusten att sy särskilt mycket, visst har väl lagt upp några jeans och sytt ihop en söm här och där men mycket mer har det inte blivit. Idag har jag fått lusten tillbaka, så här ska sys gardiner om inte annat än av det enda skälet att när tyget jag har här hemma är slut så kan jag gå och köpa nytt :)

 

Bye

 

Det säger jag till mig själv just nu, sluta älta i något som du ändå inte kan göra något åt. Sluta kämpa häcken av mig för vänner som inte är vänner. Sluta leva livet så att du accepteras av andra och framför allt ha en positiv livssyn. Det hjälper inte att grotta ner sig i tråkiga händelser det är bättre att se det positiva. Om jag släpper något som jag mår dåligt av så ska jag lära av det och sen så kommer alltid något nytt som för mig kan betyda något jättebra. Jag lägger ner för mycket energi i att tolka och försöka förstå istället för att gå på min magkänsla som faktiskt är den som lotsat mig rätt här i livet. Jag ska inte lägga ner mer energi på sånt som gör att jag dräneras på energi. Lär dig läxan och gå vidare. Efter regn kommer solsken?

 

 

Bye

Varför vara vänner när man ändå inte gör annat än bråkar? Visst ska man kunna smågräla med en vän, men en vän ska väl inte såra och luras varenda gång man pratar med vännen, eller har jag fel? Trodde jag hade en "vän" som jag kunde luta mig mot när livet är lite tufft som det kan vara till och från. Men vad fel jag hade, vännen ifråga säger sig vilja vara vän men gör och säger precis tvärtom. Jag är av den typen som tror det bästa om vänner i största allmänhet, alltså att jag har hopp om att det vännen säger och gör med tillhörande ursäkter, ändå är sant. Är jag så blåögd? Att jag inte begriper att jag bara är vän när det passar personen ifråga? Eller min fasa - att jag är vännens leksak? Jag fattar ingenting just nu. Sårad och ledsen är det enda jag känner angående den så kallade vännen. 

 

Bye

Äntligen en ledig helg igen. Det var som sagt ett tag sen nu och jag ser fram emot att vara ledig. Däremot ser jag väl inte fram emot att städa garaget vilket jag skrev i ett inlägg innan. Så vad ska jag hitta på tro, jag har inte riktigt bestämt mig än men det visar sig senare. 

 

Bye

Aj, jag har fått en blåsa på tungan, det gör riktigt ont. Hur kan en sån liten, liten sak göra så stort väsen av sig. När jag äter gör det ont, när jag dricker kaffe gör det ont, när jag borstar tänderna gör det ont. Det finns ju ingenting jag kan göra utan att det smärtar. Hur länge ska jag vara drabbad av detta? Det är mycket mer störande än vad man tror när det dyker upp helt oanonserat. Undrar om det är min nojja på linfrö? Kan man få blåsor i munnen om man äter linfrö? Jag äter som sagt kopiösa mängder man jag kanske ska hitta något annat att fokusera på och jag tror jag gör det om det är tack vare linfröna jag har utvecklat en blåsa. Jag ser den inte med blotta ögat (fast jag har glasögonen på) utan jag måste titta i förstoringsglas för att se det lilla otyget. Hmmm, mycket besynnerligt.

 

Bye

 

 

Min kropp tar mycket stryk nu. Idag vaknar jag med en huvudvärk som börjar bakom ögonen, genom hela skallen och tar sin ände i ryggslutet. Jag kunde knappt röra mig av smärta och börjar febrilt jaga huvudvärkstabeltter vilket jag inte har så gott om här hemma. Men efter mycket sökande så hittar jag en ½ tablett i mitt nattduksbord och knapprar glupskt i mig den. Nu har jag bara tagit det lugnt (som alla andra dagar) och druckit kaffe så det sprutar ur  öronen på mig. Anledningen till att jag är slut i min kropp har sina randiga och rutiga skäl. Jag jobbar.... hela tiden känns det som. Näe, skämt åsido, men jag har jobbat 3 helger i rad och en del schemalagda ledighets-dagar har jag haft utbildning så det är mycket därför jag känner mig sliten. Fast goa pengar blir det ju och det behöver jag alltid. Jag har ganska stora hål att fylla. Inte så att jag inte klarar mig för det gör jag utan problem men det vore kul om jag hade en större buffert och att jag kan slösa någon gång ibland. Jag ser dock ljuset i tunneln och ekonomin kan inte mer än att bli bättre från nu. 

 

Solen lyser och jag tog mig ut till garaget för att titta till min lilla älskling som står där ute, men vad i helvete.... när jag öppnar garagedörren så står i princip allt mitt framför dörren. Detta är sonens verk, för när han är i garaget så läggs allting han använder precis innnanför dörren, jag har aldrig förstått varför han gör så men jag frågade honom en gång och då svarar han "men jag hittar allting då". Hur kan man hitta i ett kaos av verktyg och maskiner? undrar jag i mitt stilla sinne. Så nu i helgen blir det att än en gång ge sig ut i garaget och plocka tillbaka alla saker till sin plats så att jag åtminstone vet var verktygen ligger någonstans. 

 

Bye