Det är ganska otrevliga tankar.

Cancer, det oroar mig bara ordet. Jag har fått någon typ av noja där jag vissa dagar får funderingar på om min nästa cigarett kommer att vara den som utlöser just det. Jag studerar min hy och ser med blotta förskräckelsen hur glåmig jag egentligen är. Min kropp är inte så flexibel som jag önskar, och min energinivå är ganska dålig överlag. Dessa uppenbarelser och tankar får mig att bli arg på mig själv. Jag är ju dock den enda som kan förändra detta, så varför gör jag det inte?
 
Bye

Drogberoende

Ju mer jag tänker på rökningen dessto mer känner jag mig taggad. Även när jag inte läser boken så reflekterar jag över rökningen under en dag. Till exempel så funderade jag på vad det är för känsla jag har innan jag bestämer mig för att gå och ta en cigarett. I samma veva funderar jag på att om jag vore rökfri precis då, så skulle mitt största misstag vara just att vänta.....på något. Mentalt måste jag komma till den insikten att jag inte ska vänta på något när jag väl rökt sista cigaretten, utan när den väl är rökt, så är det inget mer utan livet går vidare precis som vanligt utan planerandet, möjligheten att kunna ta en cigarett när jag klivit ur bilen och är på väg in genom dörren. Fokus på just det är ett av mina största misstag jag gjort. Att sen se det som en prestation att jag kanske varit rökfri x-antal dagar alt. veckor är ju helt fucked up.
 
Att se glädjen att inte vara slav över nikotinet, att vara drogfri om jag nu ska uttrycka mig rent sanningsenligt. Jag är ju faktiskt drogberoende - av nikotinet, det känns inte så bra att skriva det men om sanningen ska fram så är det ju just det jag är. Cigaretten smakar inte gott, det stinker som fan och det enda som får mig att tända en cigg till en stund senare är ju nikotinberoendet. Nikotinet i sig lämnar ju kroppen ganska snabbt och därför röker jag mer och mer, det enda som hindrar mig att röka ännu mer är jobbet och att jag hatar att röka inomhus (vilket jag inte gör heller). Om nikotinet hade hållt i sig flera timmar efter att jag hade rökt, då hade jag inte rökt de ca 20 cigaretterna jag röker per dag. Då kanske jag bara hade rökt 5. I och för sig är väl 5 lika jäkla illa som 20 men det hade varit bättre, på något vis. Men jag är fullt övertygad om att nikotinet lämnar min kropp fruktansvärt snabbt och det lilla beroendet ger sig till känna, snabbare och snabbare.
 
Bara lite tankar just nu.
 
Bye

Tankarna tickar och går om rökningen

Jag läser den berömda boken "Äntligen icke-rökare! Det lätta sättet att sluta röka", av Allan Carr. Det är andra gången jag läser den och jag har gjort ett misslyckat försök att bli rökfri. Igår påbörjade jag den igen och fann att det stod så här:
"En annan sak som gör det så svårt, är att vänta på att någonting skall hända. Om ditt mål är att ta körkort, har du nått målet så snart du har klarat körkortsprovet. Om du tillämpar viljestyrkemetoden säger du: ""Om jag kan hålla ut tillräckligt länge utan en cigarett, kommer röksuget så småningom att försvinna."" 
Hur vet du att du här nått målet? Svaret är att du aldrig får veta det, därför att du väntar på att någonting skall hända, men ingenting mer kommer att hända. Du slutade när du rökte den där sista cigaretten, och nu väntar du egentligen bara på att se hur lång tid det tar innan du ger vika. "

Det intressanta i denna text är just det att jag väntar, jag väntade på något när jag la av att röka förra gången. Problemet är väntandet, när jag väl slutar denna gång så är det som när jag själv tog mitt körkort, har jag klarat uppkörningen och teorin, ja, då var jag ju färdig. Denna gång ska jag ta denna text i minnet och inte vänta på något som redan är avklarat utan fortsätta precis som vanligt.
 
Den här Allan Carr är en snubbe som rökt i så många herrans år och slutade röka tvärt, han berättar om rökfällans mysterier. Ingen skräckpropaganda utan rakt upp och ner, det jag själv tänker, tycker, känner och framför allt fasar för - rökare som jag är. Nog om det, jag fortsätter med boken - jag får inte sluta röka innan jag läst boken, lite kryptiskt men det finns en enkel förklaring på det.
 
Håll ett litet öga häråt för redan nu börjar min resa till de rökfrias land. Och jag kommer att skriva om det, allt från idiotiska tankar till självnöjd "know it all".
 
Bye
 
 
 
 

Rökningen vad hände där???

Kom just på att mitt största fokus innan jag slutade skriva på bloggen var min ambition att sluta röka. Ska avslöja direkt att det gick inte bra, jag började röka på fullt allvar efter ca 5 dagar och har hållt igång sen dess. Ska inte ens ge mig in i att förklara utan det får visa sig senare. Men ge inte upp att någon gång ibland kolla läget här på bloggen för vem vet.....
 
Bye

Sluta röka dag 3

Ett dygn helt rökfri, igår var jag fruktansvärt röksugen på kvällen, jag brukar alltid ta en cigg på trappan innan jag går och lägger mig och igår var det fruktansvärt nära. Men det gick, peppar peppar.
 
Bye
 

Sluta röka dag 2

Idag känns det bättre trots mitt misslyckande igår. Jag har läst lite i boken och faktiskt så lugnar den mig. Första suget har redan kommit över mig men det försvann efter ca 10 minuter. Det är så länge jag måste få bort fokus när det väl börjar. Det är inte mycket men jag ska ändå tala om att de 10 minuterna är en evighet för mig. Jag får kämpa som attan för att få bort mina tankar på cigaretter, för en cigg är det enda min kropp vill ha.
 
Det har gått ca 10 timmar (vaket tillstånd) nu och än så länge lyckas jag få bort fokus från det min hjärna och kropp så gärna vill ha nu - cigaretter. När själva röksuget sätter in har jag stora bekymmer att fokusera på annat. Jag får verkligen kriga med mitt inre för att på något vis göra vad som helst annat. Så min metod är att diska (den disk jag har idag), sortera tvätt och tvätta, sätta på kaffet och dricka en kopp, göra bankärenden via nätet, ja i princip så hjälper det med vad som helst som får bort mitt fokus en kort stund. Som ni märker så kommer röksuget ganska tätt och jag har som tur är både det ena och det andra som måste göras. Suget håller som sagt inte i sig alltför länge ca 10 minuter nu idag, och förhoppningsvis så minskas den tiden lite undan för undan efter både en och två dagar. Har märkt att det är vad jag gör och vart jag går i huset som utlöser min tanke på cigaretter. Det är vad det är jag tänker att jag ska göra och sen går iväg för att göra just det som är exakt det jag gjort när jag ska ut och röka. Det är alltså tanken att göra som utlöser röksuget just nu. Begriper inget av det här själv, men jag skriver det som det kommer.
 
Är ganska stolt ändå, visst jag har inte klarat en dag riktigt än, men det känns bra att jag än så länge lyckats få bort mitt fokus. Klarar jag hela den här dagen så har jag kommit över ett stort hinder för mig. Jag har en bra bit kvar innan jag är i mål men med tanke på hur det slutade igår så är jag klart nöjd med min prestation idag. Att jag bestämt mig för att skriva om mitt försök att bli rökfri gör att jag måste känna efter mycket mer om vad som händer, när det händer, hur länge och framför allt hur jag tänker just då. Det är ju helt sjukt att cigaretter kan styra en människa så. Vi rökare (tyvärr ser jag mig inte som icke-rökare än) skulle kunna gå genom helvetet om vi i slutändan får en cigarett som belöning. Men är vi verkligen redo att göra (nästan) absolut vad som helst för det? 
 
Bye

Sluta röka dag 1

Igår klockan 24:05 tog jag en cigarett och gick sedan och lag mig. Klockan 10:05 idag, föll jag för frestelsen. Cigaretterna jag hade kvar sen igår blev för lockande för mig. Jag tog en cigarett och kände i kroppen hur jag blev slö och pulsen stack iväg. "Nikokicken" satte in och dåsigheten satte in. Sorgligt, javisst. Jag funderade länge och tänkte på att tänder jag cigaretten så får jag börja om från början igen. Men det hjälpte inte, jag säger till mig själv att gör du det här så är du ju tillbaka på ruta ett, du vill ju inte det egentligen, så varför gjorde jag det? Är jag så svag att jag inte kan motstå det? Faktum är att när röksuget sätter in så vill jag inte sluta. Jag vill just nu röka upp alla de kvarvarande cigaretter jag har och sen se om det fungerar bättre. Det blir ju lite krångligare att få tag i dem, jag har ju inte affären på gården precis. Så hur gör jag med de kvarvarande cigaretterna jag har kvar? Slänger jag dom eller står jag ut med att ha dom hemma? Jag ställer frågan till mig själv om jag vill ha dom kvar utifall jag inte kan motstå, men varför ska jag det, då är ju risken stor att jag tar en till. Jag måste läsa i boken och se om jag inte kan få tillbaka min inspiration som jag så väl behöver just nu. Summa sumarum, från det jag vaknade vilket var kl 07:30 till 10:00, det var så länge jag lyckades motstå cigaretterna i vaket tillstånd. Faktum är att jag är rädd för att sluta. Varför, jag kan inte svara på den men rädslan att inte känna behovet av en cigarett. Fenomenet i sig är överaskande även för mig.
 
Jag kan summera denna dagen att det gick åt pipsvängen med allt vad gäller rökningen. Paketet med de få cigaretter som var kvar har jag portionerat ut till mig själv under dagen. Misslyckandet är ett faktum. Självkänslan är i botten men drivet att faktiskt lyckas har inte övergett mig än, fast jag både rökt, fått vansinnes-utbrott och allmänt varit som en fördömd här hemma. Jag kommer att vara fullständigt öppen i mitt försök att en gång för alla att bli rökfri, det innebär att jag bjuder på de misslyckanden jag ändå stöter på, kanske någon känner igen sig. Om inte annat så kanske det finns människor som gläds åt både mina misslyckanden och framgångar jag har.
 
PS jag hann inte läsa boken idag DS
 
Bye

Sluta röka

Som jag skrivit innan i min blogg så påbörjas nu min resa till att bli helt rökfri (igen). Jag kommer att skriva lite om hur det går förhoppningsvis varje dag. Kanske kan detta skrivande leda till att jag kan hjälpa mig själv under färden och kanske är det någon annan som läser det och får inspiration. 
 
Just nu snurrar tankarna kring att det är slutet på många års rökande, det känns både bra och dåligt. Bra för att jag (när jag röker) vill verkligen sluta och dåligt för att när jag väl blir röksugen så kommer jag INTE vilja sluta. Men som sagt det sitter i hjärnan, hur kan jag annars låta bli att röka när exempelvis sover 8 timmar eller mer i sträck utan att behöva tända en cigg, hur kan jag åka bil, tåg, buss eller flyg utan att röka? Ja, det är lite att fundera på. Nu ska jag ta lite kaffe och sen hoppa i säng. Boken "Det är lätt att sluta röka", kommer jag att ha som stöd och uppmuntran, jag kommer trogligtvis att läsa vissa kapitel både en och två gånger.
 

Vi hörs imorgon :)
 
Bye

Tankar innan...

Lite udda tankar hade jag igår när jag väl gått ut med informationen här på bloggen om mina förehavanden. Det kändes inte så panikartat som jag ofta kan känna så fort jag talat om att jag ska sluta röka, på något vis blir pressen stor att jag måste på alla villkors vis lyckas. Men just den paniken inföll inte igår, utan det var mer ett lugnt accepterande att jag nu kommer att göra det.
 
Bye

Sluta röka, hmmmm....

Jag kan ju avslöja nu så här in på min semester att sluta röka är en av mina laster jag ska ta tag i. Jag har läst en bok som heter "det är lätt att sluta röka" den har gett mig inspiration att för sista gången sluta röka. Det är en man som har rökt över 30 år och han rökte mellan 60-100 cigaretter om dagen och ändå lyckades han sluta tvärt och utan hjälpmedel. Inte för att han inte hade råd eller för att hälsan skulle bli bättre utan han gick ner på djupet och tog själv reda på varför man så gärna vill röka. Han förklarar rent kroppsligt och mentalt allt som en rökare kan tänkas tänka och hamna i olika situationer som gör att en rökare ser cigaretten som en lugnande inverkan. Det fina i hela boken är att han skriver exakt allt som jag själv tänker och tycker nu som rökare, ganska häftigt. Han tramsar inte runt det här med hälsan och pengar som så många pratar om, utan han konkret skriver om varför man som rökare tycker det är svårt. 
 
Jag kommer att på min blogg skriva varje dag om hur det går, hur jag känner, vad det är jag ser som hinder och hur jag tar mig förbi dom. Kanske är det någon som någon gång tycker att det kan vara kul att följa. Jag själv inser att rökningen är rent mentalt och inget annat, den skapar min stress istället för att ta bort den. Jag kommer att ha en egen kategori för just detta.
 
Jag kommer att påbörja denna resa v 31, fråga mig inte varför just då och inte nu på en gång? Det bara är så, så enkelt är det.
 
Bye

RSS 2.0