.

Idag känns det bättre trots mitt misslyckande igår. Jag har läst lite i boken och faktiskt så lugnar den mig. Första suget har redan kommit över mig men det försvann efter ca 10 minuter. Det är så länge jag måste få bort fokus när det väl börjar. Det är inte mycket men jag ska ändå tala om att de 10 minuterna är en evighet för mig. Jag får kämpa som attan för att få bort mina tankar på cigaretter, för en cigg är det enda min kropp vill ha.

 

Det har gått ca 10 timmar (vaket tillstånd) nu och än så länge lyckas jag få bort fokus från det min hjärna och kropp så gärna vill ha nu - cigaretter. När själva röksuget sätter in har jag stora bekymmer att fokusera på annat. Jag får verkligen kriga med mitt inre för att på något vis göra vad som helst annat. Så min metod är att diska (den disk jag har idag), sortera tvätt och tvätta, sätta på kaffet och dricka en kopp, göra bankärenden via nätet, ja i princip så hjälper det med vad som helst som får bort mitt fokus en kort stund. Som ni märker så kommer röksuget ganska tätt och jag har som tur är både det ena och det andra som måste göras. Suget håller som sagt inte i sig alltför länge ca 10 minuter nu idag, och förhoppningsvis så minskas den tiden lite undan för undan efter både en och två dagar. Har märkt att det är vad jag gör och vart jag går i huset som utlöser min tanke på cigaretter. Det är vad det är jag tänker att jag ska göra och sen går iväg för att göra just det som är exakt det jag gjort när jag ska ut och röka. Det är alltså tanken att göra som utlöser röksuget just nu. Begriper inget av det här själv, men jag skriver det som det kommer.

 

Är ganska stolt ändå, visst jag har inte klarat en dag riktigt än, men det känns bra att jag än så länge lyckats få bort mitt fokus. Klarar jag hela den här dagen så har jag kommit över ett stort hinder för mig. Jag har en bra bit kvar innan jag är i mål men med tanke på hur det slutade igår så är jag klart nöjd med min prestation idag. Att jag bestämt mig för att skriva om mitt försök att bli rökfri gör att jag måste känna efter mycket mer om vad som händer, när det händer, hur länge och framför allt hur jag tänker just då. Det är ju helt sjukt att cigaretter kan styra en människa så. Vi rökare (tyvärr ser jag mig inte som icke-rökare än) skulle kunna gå genom helvetet om vi i slutändan får en cigarett som belöning. Men är vi verkligen redo att göra (nästan) absolut vad som helst för det? 

 

Bye