.

Igår klockan 24:05 tog jag en cigarett och gick sedan och lag mig. Klockan 10:05 idag, föll jag för frestelsen. Cigaretterna jag hade kvar sen igår blev för lockande för mig. Jag tog en cigarett och kände i kroppen hur jag blev slö och pulsen stack iväg. "Nikokicken" satte in och dåsigheten satte in. Sorgligt, javisst. Jag funderade länge och tänkte på att tänder jag cigaretten så får jag börja om från början igen. Men det hjälpte inte, jag säger till mig själv att gör du det här så är du ju tillbaka på ruta ett, du vill ju inte det egentligen, så varför gjorde jag det? Är jag så svag att jag inte kan motstå det? Faktum är att när röksuget sätter in så vill jag inte sluta. Jag vill just nu röka upp alla de kvarvarande cigaretter jag har och sen se om det fungerar bättre. Det blir ju lite krångligare att få tag i dem, jag har ju inte affären på gården precis. Så hur gör jag med de kvarvarande cigaretterna jag har kvar? Slänger jag dom eller står jag ut med att ha dom hemma? Jag ställer frågan till mig själv om jag vill ha dom kvar utifall jag inte kan motstå, men varför ska jag det, då är ju risken stor att jag tar en till. Jag måste läsa i boken och se om jag inte kan få tillbaka min inspiration som jag så väl behöver just nu. Summa sumarum, från det jag vaknade vilket var kl 07:30 till 10:00, det var så länge jag lyckades motstå cigaretterna i vaket tillstånd. Faktum är att jag är rädd för att sluta. Varför, jag kan inte svara på den men rädslan att inte känna behovet av en cigarett. Fenomenet i sig är överaskande även för mig.

 

Jag kan summera denna dagen att det gick åt pipsvängen med allt vad gäller rökningen. Paketet med de få cigaretter som var kvar har jag portionerat ut till mig själv under dagen. Misslyckandet är ett faktum. Självkänslan är i botten men drivet att faktiskt lyckas har inte övergett mig än, fast jag både rökt, fått vansinnes-utbrott och allmänt varit som en fördömd här hemma. Jag kommer att vara fullständigt öppen i mitt försök att en gång för alla att bli rökfri, det innebär att jag bjuder på de misslyckanden jag ändå stöter på, kanske någon känner igen sig. Om inte annat så kanske det finns människor som gläds åt både mina misslyckanden och framgångar jag har.

 

PS jag hann inte läsa boken idag DS

 

Bye