.

Ju mer jag tänker på rökningen dessto mer känner jag mig taggad. Även när jag inte läser boken så reflekterar jag över rökningen under en dag. Till exempel så funderade jag på vad det är för känsla jag har innan jag bestämer mig för att gå och ta en cigarett. I samma veva funderar jag på att om jag vore rökfri precis då, så skulle mitt största misstag vara just att vänta.....på något. Mentalt måste jag komma till den insikten att jag inte ska vänta på något när jag väl rökt sista cigaretten, utan när den väl är rökt, så är det inget mer utan livet går vidare precis som vanligt utan planerandet, möjligheten att kunna ta en cigarett när jag klivit ur bilen och är på väg in genom dörren. Fokus på just det är ett av mina största misstag jag gjort. Att sen se det som en prestation att jag kanske varit rökfri x-antal dagar alt. veckor är ju helt fucked up.

 

Att se glädjen att inte vara slav över nikotinet, att vara drogfri om jag nu ska uttrycka mig rent sanningsenligt. Jag är ju faktiskt drogberoende - av nikotinet, det känns inte så bra att skriva det men om sanningen ska fram så är det ju just det jag är. Cigaretten smakar inte gott, det stinker som fan och det enda som får mig att tända en cigg till en stund senare är ju nikotinberoendet. Nikotinet i sig lämnar ju kroppen ganska snabbt och därför röker jag mer och mer, det enda som hindrar mig att röka ännu mer är jobbet och att jag hatar att röka inomhus (vilket jag inte gör heller). Om nikotinet hade hållt i sig flera timmar efter att jag hade rökt, då hade jag inte rökt de ca 20 cigaretterna jag röker per dag. Då kanske jag bara hade rökt 5. I och för sig är väl 5 lika jäkla illa som 20 men det hade varit bättre, på något vis. Men jag är fullt övertygad om att nikotinet lämnar min kropp fruktansvärt snabbt och det lilla beroendet ger sig till känna, snabbare och snabbare.

 

Bara lite tankar just nu.

 

Bye