.

Varför vara vänner när man ändå inte gör annat än bråkar? Visst ska man kunna smågräla med en vän, men en vän ska väl inte såra och luras varenda gång man pratar med vännen, eller har jag fel? Trodde jag hade en "vän" som jag kunde luta mig mot när livet är lite tufft som det kan vara till och från. Men vad fel jag hade, vännen ifråga säger sig vilja vara vän men gör och säger precis tvärtom. Jag är av den typen som tror det bästa om vänner i största allmänhet, alltså att jag har hopp om att det vännen säger och gör med tillhörande ursäkter, ändå är sant. Är jag så blåögd? Att jag inte begriper att jag bara är vän när det passar personen ifråga? Eller min fasa - att jag är vännens leksak? Jag fattar ingenting just nu. Sårad och ledsen är det enda jag känner angående den så kallade vännen. 

 

Bye