.

Jaha, då var även denna jobbhelg över, har nu jobbat 3 helger i rad så det tär på mina krafter. Bestämde via telefon att en kompis och jag skulle luncha på tisdag, sen går jag in på mitt schema och ser att en utbildning är lagd på tisdag (min enda lediga vardag veckan som kommer), suck. 

 

Igår när jag jobbat färdigt sms:ar "syster" och frågar om jag vill titta på "mello" och dricka lite vin, självklart ville jag det. Så där satt vi i skorpetorp som två gamla nuckor, dricker vin, äter gott och tittar/lyssnar på melodifestivalen. Syster har ett litet x-tra hus på gården så där kunde jag sova, ganska mysigt litet hus med både kök och wc. Somnade som en stock och som sagt åkte iväg till jobbet vid 06:30. Väl hemma möts jag av en totalt översocial katt som slänger sig handlöst framför mina fötter vilket resulterar i att jag självklart kliver på hans svans. Etzio är så korkad så han bokstavligt siktar in sig på att krypa in under skinnet på folk genom att mer eller mindre få människor att "kliva" på honom. Fast resultatet var trevligt, han höll sig åtminstone 2 cm från fötterna resten av kvällen, men i morgon är det väl samma visa igen. Jag tror han lider av inlärningssvårigheter. Kan en katt lida av det förresten?

 

Bye

 

Ja, så sa Baloo till Baghera i djungelboken. Jag hade förhoppningen att samma scenario skulle utspela sig hemma hos mig igår då jag har Baloo och skulle introducera honom till Etzio. När jag kom hem med Baloo igår så gör han utfall som om han stod inför en björn som skulle äta upp honom eller så såg han katten som en jättegod godisbit. Och jag som hade hoppats på att det skulle flyta på bra, men ack så fel jag har. Så nu har jag tyvärr Baloo instängd i köket, eller så är han med mig hela tiden fast då i koppel. Igår kväll när jag skulle lägga mig så inser jag att jag kan ju inte låta Baloo ligga hela natten instängd i köket så hunden fick sova i mitt sovrum. Jag är av princip emot att ha djur sovande i mitt sovrum, men som läget är så har jag inget val. Vid halvsju då vill Baloo gå ut och kissa, så det var bara att dra sig upp ur sängen och ta en liten sväng. Efter turen gick jag och la mig igen, tröttheten var alldeles för påtaglig. Kl 10 gick jag upp idag. Vi tog en liten vända och sen fick han vara bunden ute i trädgården en stund, jag ska senare idag ta en långpromenad med honom så han får vara ute lite längre. Etzio däremot börjar bli smått intresserad av vad det är för stort, pälsaktigt och skällande monster som lyckats och ta sig in i "hans" hus. Vem vet, det kanske är så att de två kan titta på varandra utan att för den skull vare sig bli äten eller ätas innan dessa dagar är över. 

 

Bye

 

 

Ja, då var det dags igen. Vaknar alldeles för tidigt, 05:30 ungefär. Jobbade sent igår och tänker att vad skönt nu får jag sovmorgon ska inte börja förrän kl 10. Varför vaknar jag då vid halvsex på morgonen och är inte människa till att somna om? Jag försöker tänka efter om jag drömt något som gjorde att jag vaknade men jag kommer inte ihåg att jag drömt över huvudtaget. Suck, inser självklart att försöka snurra runt i sängen och försöka somna om är totalt slöseri med tid. Så jag tar mig ner till köket och sätter på lite kaffe, så nu har jag tagit ungefär 3 koppar kaffe och skriver här för att fördriva tiden lite. Ibland blir jag lite väl utsvävande i mina tankar en sån här morgon, för då kan jag tänka att gå en promenad vore ju inte helt fel när jag ändå är vaken, men sen tittar jag ut och får se en ung tjej komma springande utanför och inser att det är alldeles för jobbigt att ge sig ut i friska luften. Jag är för lat för att bli en friskus människa, så enkelt är det. Nu blir det mer kaffe och en cigg på detta sen känner jag mig nog redo för vad dagen kommer att erbjuda.

 

Bye

 

Geografi har jag aldrig varit min starka sida. Att jag var betuttad i min geografilärare i sjuan är ju enda anledningen att jag fick betyget, dåligt, ska tilläggas. Men kärleken gör inte att man kan något eller blir klokare för den delen. Jag skrev i föregående inlägg att jag skulle till Vimmerby, men ack så fel det var. Visst vi var på väg mot Vimmerby först men upptäckte redan efter 2 km att vi skulle till Vetlanda. Nåväl, vi kom fram och dreglade över inte alltför många motorcyklar och ögonshoppade både på hjälmar, mc boots och diverse attiraljer som tillhör mc åkandet. Sen gick kompisen och jag och glufsade i oss lite kinamat för att senare hoppa in en sväng på Ö&B i Vetlanda. Det är en hyfsad affär ändå när man bara ska duschtvål och andra hygienartiklar.

 

Bye

Då var det lördag igen, tiden går så rasande fort så jag hinner inte med. Jag kommer på mig själv att fundera över "vart tog måndag till fredag vägen". Jag är så uppe i mitt jobb så jag hinner inte med att stanna upp och leva i nuet. Jag vet inte om jag ska se det som positivt eller negativt. Onsdagen blev en upplevelse, då var jag på en föreläsning med en snubbe som heter Atle. Han pratade om livet och hur människor idag inte lever i nuet, dom och jag själv ska tilläggas, lever att planera vad som ska hända härnäst. En bra tankeställare. I morgon ska jag iväg på mc-mässa i Vimmerby med en kompis. Det ska bli så jävla härligt, jag har sett fram till det större delen av veckan. Ännu ett bevis på att Atle hade rätt, istället för att leva för dagen har jag haft fokus på söndagen.

 

Bye

 

 

Det gäller väl många människor antar jag, att lönen kommer in på kontot för att dagarna efter försvinna till diverse företag som anser att dom behöver dessa pengar mer än jag själv. Visst en viss tillfredsställelse infinner sig när man vet att alla jävla bolag och företag har fått sitt och jag själv har så jag åtminstone kan äta och röka en månad till. Ja, ja, rökandet är ju faktiskt eget val, summan av alla laster är konstant var det en god vän som sa till mig för många år sen och jag håller med honom. Om jag inte röker då kanske jag blir en friskis-människa, som håller igång, äter rätt och sover 8 timmar om dygnet, men vad är spänningen med det? 

 

 

Bye

 

Jobbade igårkväll. När jag kom hem tog jag mig en kopp kaffe och tittade lite på film. Gick och la mig ca 00:30. När jag börjar falla i djup sömn vaknar jag till av att det smäller på nedervåningen eller rättare sagt det "kraschar" till. Jag orkar inte bry mig utan tänker i mitt stilla sinne att det är nog katten som hittat något tungt att leka med. Nu på morgonen går jag ner och får se vad katten "lekt" med, jo, det är en av mina två ljuslyktor på hög fot som den jävla hårbollen fått för sig att leka med. Det ligger glassplitter överallt i vardagsrummet, inte att han har lekt med dessa glasbitar, men faller en glaslykta så sprider sig bitarna ganska rejält. Jag svor över katten och började plocka bitar med dammsugning som följd. Det är inte det första jag vill göra en söndagsmorgon ska tilläggas. Det som gör mig lite ledsen är att jag fick dessa ljuslyktor av min dotter och hennes sambo som present för ett par år sen.

 

Bye

 

Jaha, nu ska man försöka hitta tillbaka till livet. Jag, sonen och flicka åkte ner till dotter i Nybro i onsdagskväll. Det var den mest udda onsdag jag varit med om på länge. Vi blev bjudna på mat när vi kom fram och inte nog med det så blev vi även bjudna på lite alkoholhaltiga drycker och det, så här med facit i hand var inte så lite. Vi spelade spel och för första gången så har jag prövat på att spela twister. Hmmm, kanske inte det mest lämpliga spelet för mig då jag börjar närma mig 50-år. Varenda led i kroppen protesterarde oroväckande högt för varje färgglad "plupp" jag skulle förflytta mina händer eller fötter. Fast tonåringarna hade inga problem med detta och verkade inte ett dugg ororade över att vänster hand helt plötsligt kunde sättas på utsidan av höger fot med armen bakom ryggen??? Ja, gott folk, det kanske inte låter så farligt men ett gummiband hade inte kunnat snurra ihop sig så mycket som dessa tonåringar kunde, helt otroligt. Vid kl 04:00 på torsdagsmorgonen orkade vare sig min kropp eller psyke att vara vaken längre och jag gick och la mig. Tonåringarna däremot fortsatte att ha kul (tror jag ;) ) fram till 08:00-tiden sen spred sig lugnet över lägenheten. Senare på torsdagen så var vi kvar en bra stund hos dotter för att senare åka och hälsa på "pappa". Där blev det "filmtajm" med egna inspelade filmsnuttar på barnen när det var små, både när det lärde sig att åka skridskor, cykla och åka rollerblades. Det är kul att se sådant så många år senare då minnena tar över för en kort stund. Vid halv nio på kvällen bestämde vi oss för att det var dags att åka hem till Etzio.

 

Nu är det som sagt fredag och jag sitter och funderar över livet som vanligt. Hur många människor man mött och tagit farväl av, under åren. En del av dessa farväl har varit mer smärtsamma än andra, och en del av dom har varit nödvändiga att både möta och ta farväl av, mycket för att jag själv inser att jag stagnerar eller fått fel inriktning i min utveckling som människa. Låter det luddigt? Ja, det är luddigt för alla som läser men är så fruktansvärt uppenbart och tydligt för mig själv. En sak har jag lärt mig av mina möten, och det är att senare kommer jag underfund med vad det var jag skulle lära genom mötet med just den människan. För mig betyder det ändå mycket även att jag inte tycker om vissa av dessa farväl jag tvingat mig sjäv till.

 

 

Bye

 

 

 

 

 

 

 

Hittade ett anteckningsblock häromdagen och hittade lite för mig intressanta funderingar och frågeställningar:

• Genetisk alkoholism? Om man nu är så medveten om riksken för alkohol genom arvet, hur kommer det sig då att man ändå tar till det?
• Meditation i vardagen som vetenskapligt bevisad metod att "må bättre" fysiskt och psykiskt?
• Närsfär har vi alla. Vilket avstånd var och en har kan variera från en till en annan, varför? Jämför man med större städer och landsbygd kan närsfären skilja sig markant, har det med barndomen att göra då?
• Varför är det så tabu med kramar? Hur kommer det sig att man dels inte får säga "jag vill ha en kram" och man får inte ge eller ta emot kramar utan anledning, utan att misstänkas för otrohet eller annat?
• Då man har svårt att förklara objektivt och logiskt skyller man på barndomen då?

Stagnerat är ett bra ord - tror jag - för att sammanfatta mitt liv just nu. Vet inte varför jag inte kan komma till skott med någonting nu för tiden, jag får ha fullt fokus för att överhuvudtaget klara av vardagliga saker. På morgonen då jag vaknar är jag alltid (nästan) full av ambition att fixa och dona med något, för att så fort jag tagit den första koppen kaffe så rinner all motivation ur mig. Jag kan finna mig själv att upptäcka att klockan helt plötsligt är sju på kvällen eller ännu värre, som nu då jag upptäcker att klockan redan är 21:30. Dagarna flyter in i varandra och det enda jag gör mer eller mindre är att jobba och sova. Vad är det för mening med det? 

 

Jag hade en vän nyligen som visade sig inte var en "ärlig" vän, så besvikelsen var ett faktum. Hur kommer det sig att vänner får för sig att luras på ett eller annat sätt. Säger en sak men gör tvärtom, varför???? Det som gör mig mest förbannad är att jag offrar så mycket energi i onödan. Jag har vare sig tid eller den energin att lägga på människor som utger sig för att vara något dom inte är. Och varför gör man så, jag bara undrar. Jag önskar jag kunde "läsa" av människor snabbare än jag gör idag. Bara en tanke.

 

Bye

En vanlig tisdag då jag är ledig. Vaknade som vanligt innan 07:00 men bestämde mig direkt att jag skulle somna om och ta mig en rejäl sovmorgon, så nästa gång jag slog upp ögonen var kl 09:00. Som jag skrev i förra inlägget så tar jag och betar av dag för dag. Det är inte så att jag känner att jag blir stärkt av att leva så här men på något sätt böjer man sig för verkligheten, går det inte att förändra något så accepterar man det bara. Självklart räknar jag ner dagarna till lön men jag lider inte just nu av pengabekymmer, en god vän lånade mig lite skrammel så jag klarar att köpa mat för denna månad med, till sonens glädje.

 

Min dotter ringde och berättade att även hon har blivit drabbad av otur på otur, och kände väl att modet började svikta på henne med. Det är inte lätt när moder jord eller universum bestämmer sig för att det är något man ska lära av allt som trillar över en. Många gånger inser man vad det är man ska lära långt senare men det är oftast ingen tröst när man är mitt i "smeten" så att säga. Som mamma vill man inget annat än att ta över alla bekymmer som trillar över ens barn, men jag har insett för länge sedan att det är omöjligt. Men jag försöker alltid att lyssna och ge förslag och resten är upp till dom själva, vilket dom oftast löser galant själva.

 

Bye

Gick och la mig tidigt igår, vaknar nu straxt innan kl 4:00, en timme innan klockan ska ringa. Jag har drömt mardrömmar men inte sådana som man vaknar i skräck av utan mer andra saker som gör att man vaknar alldeles kallsvettig. Går in på banken sida och inser att denna månad inte blir rolig för fem öre. Har jag aldrig levt på knäckebröd och vatten förrut så kommer jag få erfarenhet av det den här månaden. Men de säger att det som inte knäcker dig stärker dig, jag har lite svårt att se att detta kommer att stärka mig utan snarare knäcka mig, jag orkar inte mer. Jag har insett att mitt liv endast består i svåra prövningar och min styrka sviktar ganska rejält nu. Ska gå ner och ta mig en kopp kaffe och fundera över om det finns något positivt i mitt liv just nu. Pengar  är slut, kärlek existerar inte och självkänslan är obefintlig. Visst har jag vänner och familj som finns för mig men tyvärr så kan de inte hjälpa mig denna gången, det är upp till mig själv.

 

Bye

Ja, det är sant. Jag tog beslutet för en kort stund sen. Just nu är livet lite väl jobbigt för att jag ska orka hålla igång något som inte får ta min tid längre. Jag återgår till min blogg här och hoppas att jag kan göra några inlägg under detta året, men vi får väl se antar jag.

 

Bye

Som sagt jag har gett mig in i facebook världen och försökt utforska vad spänningen är med denna sida. Oturen var på min sida så efter ca 2 dagar så är jag blockerad att göra vissa saker. Jag lär genom att göra och pröva, så summa sumarum är att jag klickar och prövar hej vilt på facebook-sidan tills det helt plötsligt står "du är blockerad i 30 dagar", wtf??? Suck.

Jag har inte riktigt bestämt mig om facebook är min melodi, men jag har gett mig tusan på att åtminstone pröva ett tag efter att blockeringen är upphävd.

 

Idag har jag inte gjort någonting förutom att knappra treo så det brusar i öronen, haft värk så det skriker om det, inte huvudet den här gången. Eftersom jag är lite rastlös idag så gick jag och kollade böcker jag hade och hittade en bok som jag började läsa ur, jag fick den för många år sen och läste väl ca 10 sidor innan jag insåg att jag inte var mogen för vad som stod i den. Men idag var jag tydligen mogen, jag satt och skrattade i min ensamhet för den var så träffsäker på alla plan. Det är fruktansvärt kul när man hittar en bok man ägt hur länge som helst för att långt senare få njuta av innehållet. Denna bok kommer att bli min kvällslektyr nu ett par kvällar framöver.

 

Bye

Ännu en morgon med huvudvärk, tagit en treo och pimplar "java" i vild förtvivlan. Igår var jag rastlös, så till den milda grad att jag gick tidigare från jobbet (ca 30 min). Blev helt rådvill när jag kom ut till bilen, vad gör jag nu? Åker hem, sätter på kaffe och blir i princip sittandes, rastlös och helt oförmögen att komma igång med någonting. Senare på kvällen runt sjutiden får jag idiotslaget och drar iväg med bilen. Sonen undrar:

-"Vart ska du?"

-"Ut en sväng."

- "Ja, men vart?"

-"Ingenstans."

-"Varför?"

-"Jag är rastlös, jag måste åka en sväng."

Så jag drog iväg, körde runt stan och andra småvägar. Till slut hamnar jag längst ut på stångehamn, jag sätter mig på berget och bara njuter av solnedgången, vattnet som är helt stilla och tystheten. Jag njöt och kände rastlösheten försvinna. Det enda störmomentet var båten "Solkusten" som tuffade förbi med ett helt gäng av festande människor som skålade och skrölade - jag tror de försökte sjunga, och huset som låg några meter bort tog ner sin flagga. Det började mörkna och jag blev uppvaktad av ca 1000 mygg, så jag tog till flykten och satte mig i bilen, mediterade en stund och drog iväg hem. Väl hemma dyker sonen in och säger "hej då", vi drar in till stan. Så lugnet sprider sig i huset och jag går och lägger mig efter jag tittat på filmen "When Harry met Sally", kanon bra film, en klassiker enligt mitt tycke.

 

Bye

 

"Typiskt svenskt sommarväder", ja den kommentaren har jag hört och själv sagt flertal gånger nu de senaste dagarna. Men vad är egentligen "svenskt sommarväder"? De här senaste dagarna kan väl ingen säga att det är typiskt svenskt väder snarare afrikanskt monsunregn med små uppehåll. Det här regnandet kan lägga band på vilken lycklig människa som helst och så även mig. Visst är jag ofta på ett lyckligt humör men som sagt detta envisa regnandet kan få mig ganska purken snabbt. Jag läste en artikel i en veckotidning i början på 80-talet, där en siare beskrev att mycket katastrofer kommer att hända från 2007 och framåt, med jordbävningar, översvämningar och andra naturkatastrofer. Och med facit i hand (vilket aldrig är så svårt) så stämmer ju en del av dennes påståenden ganska bra med tanke på vad som hänt i världen sen 2007. Nu kan jag inte påstå att jag kommer ihåg exakt det jag läste men tankarna går tillbaka till den artikeln när det händer saker och ting.

 

Bye

 

Idag blev det inte många knop. Jobbade 10-14. Handlade lite och åkte hem. Tog huvudvärkstablett och gick och la mig en stund. Det är svårt att vara glad och spralligt när huvudvärken sätter in med full kraft. Som tur är så händer det inte allt för ofta (det har blivit bättre sen flertal blogginlägg sedan, där jag skrev att jag i princip har huvudvärk varje dag). Vaknar upp ca 1 timme senare, går ner och lagar lite middag till sonen och mig. När maten är färdig tänkte jag strötitta lite på film, men det gick i stöpet så fort jag tänkt tanken - ingen signal - var det enda man såg på tv-skärmen. Det är så typiskt. Så sonen och jag försöker att prata lite men det är väldigt svårt att göra det när hans mobil konstant ger signal om inkommande sms. Till slut brast även tålamodet hos sonen, han tittar på mobilen när ett av sms kommer och säger: "- men för helvete sluta nu". Jag småler lite och säger till honom att vill han inte höra den så kan han stänga av den. Svaret lät inte vänta på sig - ja, men det här är enda sättet för diverse jobb att få tag i mig. Efter maten gick sonen ut till sig och jag diskade undan. Efter lite sökande bland diverse gömmor så hittar jag en scartkabel och tänkte att det kan ju faktiskt fungera. Visst hundan gjorde det, så nu i kväll har jag tittat på "Robin Hood" spelad av Russel Crowe, himla bra film. Nu blir det sängen, jobbar tidigt imorgon.

 

Bye

Igår kl 03:20 vaknar jag av att son kommer hem efter jobbet. Nyvaket går jag ner till son och växlar några ord, detta skulle jag inte ha gjort, nu med facit i hand. För efter dessa "några ord", gick det inte att somna om. Så 04:00 bestämmer jag mig för att inte ens försöka ligga kvar i sängen. Jag går upp och får fullständig storhetsvansinne, jag börjar att storstäda!!. Så ut med mattor, plocka undan allt skräp som ligger överallt, sätta igång både diskmaskinen och tvättmaskinen, fram med dammvatten och sen var jag i full gång. Kl 12:00 hade jag satt telefonen på ringning och då hade jag endast köket kvar att våttorka. Så vid 12:30 slängde jag in de nypiskade mattorna och la på lite fräscha dukar, sen in i duschen för att åka till jobbet för jag började kl 14. Jag fick börja en timme tidigare för 2 av personalen hade blivit magsjuka så det behövdes lite assistance. Väl hemkommen igår kväll, så var det skönt att öppna dörren. Det luktade nystädat fortfarande och det fanns endast en tallrik på diskbänken (fast diskmaskinen var urplockad och tom) som sonen ställt där. Så idag har jag i princip bara satt igång en tvättmaskin och gått runt i huset och njutit av att det är skönt när det är städat. Nu blir det mer "java", väntar på telefonsamtal från en arbetskollega som ska ringa innan jag åker till jobbet igen kl 13:00.

 

Bye