.

Hmm, frågan är om jag ska ha en blogg. Att uppdatera den ett fåtal gånger om året ger väl ingen glädje antar jag. Men det är dock ändå kul när man väl hamnar i skrivartagen, det är så mycket svårare att skriva en hel bok ;)

Jag har fått för mig att skaffa mc-kort. Ja, nu är det uppkörning på gång - för andra gången ska tilläggas. Första gången skakade jag som ett asp-löv och det är ingen bra kombination i samband med mc-körning. Men vi får väl se nu på tisdag om jag kan lägga band på nerverna. Jag har nog kört snart upp till 30 lektionstimmar för att komma där jag är nu, och det ska tilläggas att det är f-n inte billigt. Det kostar 800 spänn för varje lektion. Det är dock ändå besynnerligt att jag kan lägga ner så mycket pengar på mc-kort och ändå inte ta alltför många lån och klara mig. Vad i hela världen har jag lagt pengar på innnan detta??? Klart är iallafall att när jag väl har fått mitt mc-kort ska jag lägga undan pengarna och sen ska son och jag dra ner till Danmark nästa år. Ja, sonen lyckades faktiskt första gången och fick sitt mc-kort i tisdags, jag blev jätte-glad, och han med.

I år fick jag faktiskt nästan 5 veckors semester med undantag av sista helgen, då hoppade jag in lite extra på mitt andra jobb, för det hade hänt lite ledsamheter. Men det har inte blivit många knop i huset eller trädgården utan all min tid har lagts på mc-körning både privat och på skola. Men när jag inte kört så har jag "latat" mig mest hela tiden, vilket jag ansåg att jag var värd. Förra året fick jag faktiskt 7 hela semesterdagar, resten jobbade jag.

Hörs nån annan gång.

Inte förra helgen men helgen innan dess, haloweenhelgen, satt jag kattvakt. Dotter har införskaffat sig en svart, liten, lång, knäpp katt, som heter Figaro. Eftersom hon skulle på fest i Kalmar så var det ett ypperligt tillfälle för Figaro att lära känna mig. Katten är inte blyg eller rädd vart han än kommer, dotter brukar ha med honom till alla hon hälsar på och sover över hos, fast inte när det är fest ska tilläggas. Så när jag jobbat färdigt på lördagen så ligger det lilla knytet och sover på stolen, gulligt tänker jag i mitt stilla sinne. Det blev inte mycket till umgås den lördagen men däremot söndagen. Katten är fullständigt hög på livet, eller så har han damp. För hela söndagen var det fullt ös på katten, han var inte still mer än några minuter. Han sprang från ena rummet till det andra, uppför trappan, ner för trappan, upp på stolar och bord, ner på golvet och attackerade diverse kattleksaker några sekunder för att än en gång springa från ena rummet till det andra o s v. Herregud, vad ger hon katten att äta egentligen? Jag bara undrar för det kanske vore något för mig när jag känner mig lite trött och sliten. Jag har ju ett stort akvarium, så jag sög tag i katten på språng och satte honom på glaset till akvariet, snacka om osäker katt, han var lite darrig på benen det första minutrarna tills han insåg att han själv inte skulle åka i plurret. Därefter upptäckte han "FISKARNA". Figaro glömde både tid och rum, han såg de små "mathålen" och försökte desperat att få ner hela nyllet, men skallen var för stor, så stoppar han ner tassen och försöker fånga fiskarna (som är ganska nyfikna på det mesta) men inser att gör han detta så blir han blöt, vilket inte uppskattades. Här är några bilder på Figaro i fiskartagen.



Kan man bli mer road av dessa, eller??

Talk to you soon!

Dessa djävla hjärnspöken som gör att jag blir rastlös, förtvivlad, ledsen, glad, förbannad hela tiden från ena känlsan till den andra, nu får det vara nog. Hur mycket av sånt här måste man tåla? Här gör man allt för att kunna hålla ett bra fokus - helt plötsligt utan förvarning - ja, då har hjärnan bestämt sig att jobba på egen hand, det resulterar i ett självklart kaos. Jag och min hjärna är definitvt inte överens om i vilken ordning det lämpar sig att spinna iväg med tankar till höger och vänster. När jag är nöd tvungen att hålla fokus så helt plötsligt står jag där och har glömt bort var det var som jag höll på med. Snacka om konflikt med sig själv. Fanstyget lyssnar ju inte heller när jag säger åt den att fokusera, näe, den är som ett trotsigt barn som ställer till djävulskap när det är som minst lämpligt. SUCK. Skam den som ger sig eller enträgen vinner är två talesätt jag hört, funderar alvarligt på att testa båda, för är det någon som är tjurigt envis om jag sätter den sidan till så är det jag. Vi ska se vem som vinner slaget inatt och imorgon på jobbet. Återkommer med resultatlistan i morgon kväll. Ha, må bäste man/ (hjärna) vinna!

/A

Ja, som rubriken säger så är det just nu, sonen har nu tagit över min förstärkare, kopplat på mina gamla högtalare + den djävla "baslådan" upp på det, så nu är det bokstavligt dunka, dunka..... hela tiden han är vaken, SUCK. Vaför bor jag i hus, det hade varit bättre att bo i en lägenhet, för då skulle han inte kunna ha på denna djävulslåda längre än till 22 på kvällen på grund av grannar och regler som säger att det ska vara TYST efter 22. Har idag städat mitt garage efter diverse bilreparationer, nedmontering/ombyggnad av "invalid"-moppe? ja, så kallar tonåringarna den för. Kompisen har en moppe som har s k "tak" och den har han tydligen satt in en "bättre/vassare" motor i, jag dessa experiment. Nåväl, nu är det städat och alla verktyg är undanplockade, oljan uppsugen med kattsand och kattsanden bortsopad. Har gjort en avställningsplats för sonens alla mopeddelar som ligger lite varstans i garaget, så nu är det i princip hyllan där alla grejor finns om han någonsin kommer till skott och får färdigt på mopeden. Har köpt mitt skärmtak och börjat olja in den för grundmålning i morgon hoppas jag. Sen har jag tänkt ta itu med bilen, den behöver verkligen städas ur, tvättas och putsas upp inför den bistra vintern som är i antåg.

Är inne i en period då mycket hjärnspöken gör sig påmind. Större delen av dagen funderar jag så det ryker ur öronen, försöker få grepp på mitt liv. Låter vimsig? Det är vimsig även för mig. Det gör inte saken lättare då hjärnan lever ett helt annat liv än vad jag gör. Det blir ofta i kollisionskurs med vad som ska göras på jobbet och här hemma, hoppas att det snart är övergående, så jag kan få fokus på väsentligheter.

/A

Nu har jag varit i Kalmar, dels för att fixa min bil (fabrikationsfel) och för att köpa skärmtaket jag ska ha utanför ytterdörren. Köpte även lite kläder som byxor, en snygg blus/skjorta, trosor och Bh. Har inte köpt kläder på ca 2 år och tyckte väl att det var dags för åtiminstone ett par brallor. De jag köpte för två år sen håller på att tvättas sönder och är mycket slitna. Men det är så typiskt, jag är en ganska rund människa och det är tydligen så att ska man få ett par brallor som sitter någorlunda hyfsat över rumpan, ja då kostare det helt plötsligt hundra spänn mer än om man skulle köpa modebyxor, jag kan inte fatta, hur i hela världen lyckas dom, är detta enda sättet de har att tjäna pengar på oss rulltingar? Vi köper inte kläder ofta men när vi väl köper jag då gudarna ska man betala mellanskillnaden för de år man inte har handlat kläder, detta är inte heller rätt.

Talk to you soon!

Kommer till jobbet lite urlakad, som det så vackert heter. Då visar det sig att en maskin som underlättar all inplastning av pall har gått sönder och den kommer inte bli lagad förrän imorgon, typiskt. Så det blir att mer eller mindre fara som ett torrt skinn fram och tillbaka med trucken så att cementgolvet glödde. Självklart räckte det inte med 2 personer utan en tredje var tvungen att komma och köra pall han med. Efter mycket möda och jävligt stort besvär lyckades vi åtminstone komma i fas, innan vi gick hem för dagen. Jag pallar inte med en sån här dag till, det är inte rätt att man ska behöva jobba non-stop, och jag menar non-stop större delen av dagen, bara för att företaget har bestämt att de inte ska lära upp någon inför höstens rusning. SUCK, varför har företag så svårt idag att se till sin egen personals välbefinnande, jag har svårt att tro att de inte ser hur mycket det är på en dag i vanliga fall och ännu värre blir det när vissa maskiner går sönder utöver det också.

Ska egentligen gå ut och klippa gräset men regnmolnen ligger och lurpassar i horisonten. Så jag ger mig på att gå in till grannen för att såga till min sista panel och fasa den för att sen kunna "passa" in den med hjälp av lite slippapper och tålamod.

Vi hörs!

Jaha, så gick jag upp vid 04:38, kunde inte sova mer och det i och för sig gör ingenting eftersom klockan ändå börjar ringa 05:15. Men det är dock ändå frustrerande att inte sova och vakna av klockan, jag blir så fundersam och undrar om jag är på väg rätt in i "väggen". Jag har varit rastlös i flera dagar nu, så till den milda grad att jag till och med inte kan avlsuta exempelvis mitt panelbyta som i sig inte tar så många minuter att få färdigt, det är som om jag vore rädd att bli klar för då väntar ju nästa projekt som jag vill göra, ähh, jag blir inte klok på detta. Nu är det snart färdigt i allafall och det som behövs är lite passning av en bottenpanel sen är det klappat och klart för vintern. Jag kommer att lägga ut en bild när det är färdigt.

Så nu sitter jag här arla morgonstund och inväntar tidpunkten då jag kan åka till jobbet, det är lugnt, tyst och fridfullt i huset. Det är inte alltid så fridfullt hemma, har ju tonåringen som diggar baslåtar och visar det genom att spela för hela grannskapet så högt han bara får tillstånd till. Häromdagen stod jag i köket och denna djävla bas spelades för fullt, då kommer tonåringen ut i köket och ser lite smått förvånad ut för att kylskåpet bokstavligt skramlade, han flinade lite lyckligt och gick sedan och sänkte en liten uns så att kylskåpet åtminstone inte skallrade, det var ju schysst, tyckte jag, men det han inte tänkte på var alla glas, koppar och övrig porslin som fortfarande skallrade i takt till basen. Den enda räddningen för mig i dessa lägen är vetskapen att jag får lite "tysta" stunder på jobbet och när han är hos kompisar.

I eftemiddag ska jag hinna med och klippa gräset, det börjar bli alldeles för högt för att se snyggt ut. De som vet säger att gräset ska vara lite långt inför vintern men jag är fullt övertygad om att det hinner och växa till sig lagom till kylan kommer. Än så länge är det ju faktiskt ganska varmt ändå.

Vi hörs senare!

Ja, just den kommentaren ställde jag tyst för mig själv idag på jobbet. Påpekade för en väldigt anti (allt) person att det känns lite svårt att få kontakt. Personen tittade storögt på mig och sa att jag inbillade mig. Alltså denna person är jag tyvärr tvungen att ha någon typ av arbetsförhållande till och saken är den att varje gång jag är tvungen att informera eller ta information så har personen ifråga en jättestor "närsfär", det innebär att det känns som om man skulle kunna tala i bättre volym om man hade en walkie talkie. Sen räcker det med att personen vänder på klacken och ser en annan arbetskamrat och lyser upp som en sol och strålar och kvittar som aldrig förr. Problemet är att jag tycker det är hemskt otrevligt att råka ut för detta. Berättar om mina funderingar och får då höra flertal tycker exakt likadant som jag. Ska tilläggas att denne någon har en liten högre befattning än jag. Men herregud fattar inte folk att man kan säga mer med kroppen än käften. Jag bara undrar. So long.

Vart i hela världen tar tiden vägen?? Alltså, när jag var ung och full av energi så upplevde jag att tiden gick faan så mycket saktare än vad den gör idag. Jag har pratat med en del om detta fenomen om att ju äldre jag blir desto fortare går tiden. Det kan inte bero på att jag har mer att göra idag än vad jag hade som tonåring, jag anser att jag hade mer att göra och vara på olika ställen oftare som tonåring än jag har idag. Men gott folk jag har kommit på svaret på denna fråga...... :) 

Jo, fenomenet att uppleva tiden går snabbare ju äldre man blir är att minnet försämras lite hela tiden ju äldre man blir, så det är faktiskt så enkelt att man får periodisk minnesförlust som gör att man tror att tiden går snabbare. Alltså kommer man inte ihåg en del av minuter eller timmar under dagarna och då upplever man ju att tiden går snabbare, smart tänkt va?  ;)

Ha det gott!

Som vanligt har son och jag en överenskommelse att när han vill åka med mig hem efter skolan så skickar han ett sms och förmedlar detta. Idag hände det och jag hämtade son med kompis i stan. "-Jag ska bara in en sväng på Maxi och handla lite, sen måste vi tanka innan vi åker hem", var min första kommentar när jag möter upp dem. "-Tar det lång tid?, undrar son", "-nejdå, svara jag". Så här i efterhand så är ju "lång tid" alt. "in en sväng och handla" relativ. För mig är en sväng att jag går in och handlar de förnödenheter jag behöver, och lång tid antar jag att jag kan kalla det för när jag handlar lite mer och det tar 2 timmar innan jag är färdig. Så när jag har handlat färdigt så får jag lite spydiga kommentarer om tidsperpektivet som jag angav och pojkarna uppfattade. Men kompisen suckade ljudligt men med en liten gnutta förståelse, tills jag sa att vi måste tanka på Jet, "-TANKA PÅ JET" var responsen från kompisen. Det sas inte med ilska men mer åt uppgivenhet om att åka bil hem med mig är inte ett alternativ i framtiden om jag har andra ärenden att uträtta på stan. Stackars kompis. Men jag lovade min son att hädanefter förmedla de gånger jag kommer att handla, fixa eller kolla något innan vi åker hem via sms.

Vi hörs!

Jaha, nu är jag inne på vecka 4 och på söndag kl 10:30 har jag officiellt varit rökfri i 1 månad, jippi. Det konstiga den här gången är att jag inte haft det lika svårt att sluta som förrut. Abstinensen har inte varit speciellt påtaglig, men visst, några dagar med "buttert humör" har jag haft, där jag kan hugga halsen av en ynklig människa som råkar säga "god morgon" på "fel" dag. Började med inköp av nikotintuggummi, plåster och sugtabletter. Har idag inga plåster och inga större behov av sugtabletterna, dom ligger bara i väskan och tar plats mer eller mindre. Däremot så tuggar jag tuggummi, men har idag gått från 4 mg till 2 mg och det har funkat jättebra idag. Lyckas jag nu bli rökfri så kommer jag definitivt inte påbörja denna ohyggligt dyra vana en gång till, jag har gjort tabben nu 2 ggr, så tredje gången gillt va? Men det är nog som många människor påpekar - en gång rökare, alltid rökare. Det är ju likadant med alkoholister, de kan aldrig mer ta någon alkohol igen. Men vem fan dör av att inte röka eller kröka för den delen. Nu ska det tilläggas att alkoholproblem har jag inte idag men visst uppskattar jag ett glas vitt vin med jämna mellanrum.

Vi hörs!!

Jaha, så var denna påsk över. I torsdags var jag nere hos "pappa" med son, dotter och hennes sambo. Vi åt påskmiddag med efterätt och ostbricka lite senare på kvällen. En självklarhet på "familjens" fester är singstar och dansmatta, så lagom mätta och otörstiga började det dansas och sjungas för fulla halsar. Det är så himla kul att låtsas vara någon typ av sångstjärna ;) för man hör inte sig själv riktigt ordentligt och orden man sjunger är inte så viktigt som tonläget. Så i princip kan man humma igenom en hel låt och ändå få höga poäng, nice. Vi sov alla över hos "pappa" och dagen efter fick sambo åka iväg för han skulle jobba. "Pappa", sonen, dottern och jag gick en promenad på ett par timmar runt Nybro och återvände för en eftermiddagsfika med film. Sent omsider åker sonen och jag hemåt. Dagen efter kommer jag upp relativt tidigt ca 08:00 och fixar lite frukost och sen går jag ut i min trädgård och börjar räfsa gamla löv, det blev så fiiint. På eftermiddagen kördes sonen till flickvännen i Högsby för avlämning resten av helgen. Själv åkte jag hem och fortsatte räfsa lite till. Söndagen började med en liten sovmorgon för att senare gå ut i trädgården och räfsa igen, ja, jag vet - det är en stor trädgård och det tar faktiskt lång tid att få bort alla dessa förbannade löv som kommer både från grannar och skog runt omkring. Söndagen forsatte i räfsans tecken - förvånande va? På eftemiddagen softatde jag mest och tvättade lite kläder och donade med datorn.

Idag gick jag upp vid 04:30, skulle börja jobba vid 06:00 på Maxi. Efter jobbet handlade jag lite och åkte hem med ambitionen att fortsätta min vårstädning i trädgården, men det sket sig. Jag var alldeles för trött och tog mig en tupplur i stället. Senare kommer "pappa", son och dotter och hämtar skor till sonen jag köpte idag och tog en snabb kopp kaffe innan de pinnade iväg till Nybro alla tre. Lugnet la sig igen och jag har nu suttit vid datorn i ca 3 timmar och fipplat lite samt skrivit här förstås ;) I morgon startar det vanliga jobbet igen och jag är i stort behov av att gå och lägga mig. Har påbörjat en vana att jag ska lösa soduko innan jag somnar, det innebär att jag mer eller mindre kommer i säng för sent varenda kväll.

Vi hörs!

En hemmadag blev det idag. Min mage bestämde sig sent igår och under natten att protestera mot omständigheterna den blev utsatt för, dvs glass och eventuellt lite stress på det. Det innebar att jag var hemma från jobbet idag och har bara latat mig hela dagen och umgåtts med min lilla katt. Vi har tittat på tv, sovit i soffan och haft en väldigt lugn dag. Igår fick han för första gången sova bredvid mig i sängen, han borrade in sitt huvud under min kudde och kurrade större delen av natten. Jag tror han njöt av detta. Vi tittade på filmen "When Harry met Sally" det är en lagom avstressande film att försöka somna till. Har suttit och funderat på hur tyst och ovanligt det kommer att bli nu när min katt reser iväg till andra sidan. Visst han har aldrig fört mycket oväsen av sig men det kommer kännas att allt är stilla på något sätt. Min son och dotter var här nere igår och tog farväl av Putzo och önskade honom en god resa och en sista gång talade om för honom att de älskade honom jättemycket.

/A

Tråkigt, tråkigt, men sånt är livet. Hela livet består av olika prövningar och jag har kommit till en av många svåra prövningar. Min son har flyttat till dotter av ganska tråkiga anledningar, och min katt (10 år gammal) är jag tvungen att "ta bort". Sonen och jag hade ett ganska häftigt gräl som slutade med att han flyttade hem till dotter och kommer inte att flytta hem till mig igen, tråkigt. Min katt har en "jätteknöl" på skulderbladet men det går inte att operera bort för han har blåsljud på hjärtat så han överlever inte en nedsövning, tråkigt. De vise säger att man antingen blir offer för omständigheterna eller växer sig starkare, jag hoppas jag blir starkare av dessa två prövningar som står för dörren. Just nu känns det ganska hopplöst och meningslöst men jag hoppas att jag finner meningen med det som händer. Allt händer av en anledning har jag både läst och hört, men just nu finner jag ingen anledning till varför detta händer. Om inte annat hoppas jag att jag själsligen blir starkare för just nu är det bara tomt.



Bye!

Nu har jag äntligen fått ihop min "syhörna". Det känns skönt att nu kunna sätta sig när som helst för att sy istället för att kånka ner symaskinen och alla tillbehör man behöver till köket. Sybordet är 2 meter långt så det ger mycket utrymme till att klippa tyger, och det är ypperligt bra.

Det har hänt ganska mycket här hemma men jag vill inte berätta allt, men jag kan i alla fall säga så här - denna djävla snö gör mig ruinerad. Mitt tak har haft ganska stora mängder med snö och förra helgen brakade det ner med en djävla fart och tyngd att den förstörde en del av min altan. Och inte nog med det förstörde den en del av mitt staket till min örtagård, grrrr. Men problemet ligger fortfarande kvar över min ytterdörr. Det ligger ungefär 10-15 cm is och över detta snö. Så varje morgon vid töväder ringer jag min syster utifall att detta djävla elände skulle rasa ner just när jag går utanför dörren till jobbet. Det är en skräckupplevelse varje gång. Mitt hjärta går på högvarv och det känns nästan som att hoppa bungyjump. (Tro det eller ej, men det har jag gjort).

Vi hörs!!

Ja, mycket har hänt sen förra gången, men jag orkar bara inte rabbla allt, bara en del. I onsdags började det att snöa. Och det var inte så lite det, på torsdagsmorgonen insåg jag att jag inte skulle ta mig till jobbet. Så jag tillbringade större delen av dagen att skotta snö. Eftersom det är ca 250 meter grusväg på baksidan så ringde jag snöröjningen och lämnade meddelande om att jag skulle bli tacksam om de kunde komma och ploga upp den vägen så att jag kunde åka till jobbet, men icke, jag lämnade säkert ca 6 meddelanden men inget hände. På fredag morgon ger jag mig ut innan 06:00 och börjar skotta denna väg, för jag bara måste till jobbet på ett eller annat sätt. Så när det var ca 50 meter kvar att skotta hade jag varken ork eller muskler kvar som fungerade och jag tog en vild chansning och gasade på ganska mycket för att plöja mig igenom så att jag kom fram till den plogade delen - och det gick. Kom fram till jobbet efter nio och hade värk större delen av dagen, sen till Maxi och jobbade till 20. När jag kom hem igen så hade de varit snälla och plogat min bakväg. I lördags jobbade jag till 22 och under dagen började jag att sy lite gardiner som jag avslutade idag. Sonen har inte varit hemma sen i torsdags och idag hämtade jag honom i stan på eftermiddagen. Vi har spelat lite x-box och nu ska jag krypa till kojs.

Bye, bye!

Nu är jag färdig. Det tar tid alltså, att städa (vanlig) huset. Men jag trivs under tiden jag håller på, det är huvudsaken. Ska lägga på lite dukar här och där, sen ta en kopp te och mysa lite framför dumburken. I morgon ska jag ta tag i pappersrensningen som är kvar och sy (laga) dotters klädesplagg. I kväll ska jag gå och lägga mig tidigt och läsa en bra bok, jag fick en bok utav "pappa" i julklapp.

Talk to you all later!!

Idag hade jag sovmorgon. Kl 09:30 börjar jag städa, bestämde redan när jag klev upp att jag inte skulle sätta på dumburken. Jag har en förmåga att fastna i den med jämna mellanrum och jag ansåg att idag ville jag inte och hade inte tiden att fastna framför den. Julpyntet har plockats ner och julgranen har raskats ut. Undanplockning, byte av sängkläder, dammning och rengöring av toaletter är nu färdigt. Ska börja dammsuga, torka golv och piska mattor sen är det rent och fint en liten stund till. Har även tvättat ett par tvättar, det som förvånar mig är att jag väntar mer eller mindre till sista minuten innan jag sätter igång och tvättar, då kan jag tvätta 7-8 maskiner tvätt på en helg, varför kan jag inte som normala människor tvätta en tvätt eller två i veckan?? Är det en inre protest mot tvättningen eller mot strykningen som kommer? Jag vet inte och jag skäller på mig själv varje gång jag hamnar i detta läge, men som tonåringen så lyssnar jag inte till mig själv utan går där i min drömvärld tills tvätten mer eller mindre kryper ut ur tvättstugan tiggandes om att få bli ren. Genesis har hållt mig sällskap under min städning, jag anser att Genesis är den bästa gruppen att lyssna till när man städar, det är gung i låtarna och de är även trallvänliga, så då går jag och imiterar en rocksångare samtidigt som jag utövar konsten att vara sanitetstekniker.

Later/