.

Dessa djävla hjärnspöken som gör att jag blir rastlös, förtvivlad, ledsen, glad, förbannad hela tiden från ena känlsan till den andra, nu får det vara nog. Hur mycket av sånt här måste man tåla? Här gör man allt för att kunna hålla ett bra fokus - helt plötsligt utan förvarning - ja, då har hjärnan bestämt sig att jobba på egen hand, det resulterar i ett självklart kaos. Jag och min hjärna är definitvt inte överens om i vilken ordning det lämpar sig att spinna iväg med tankar till höger och vänster. När jag är nöd tvungen att hålla fokus så helt plötsligt står jag där och har glömt bort var det var som jag höll på med. Snacka om konflikt med sig själv. Fanstyget lyssnar ju inte heller när jag säger åt den att fokusera, näe, den är som ett trotsigt barn som ställer till djävulskap när det är som minst lämpligt. SUCK. Skam den som ger sig eller enträgen vinner är två talesätt jag hört, funderar alvarligt på att testa båda, för är det någon som är tjurigt envis om jag sätter den sidan till så är det jag. Vi ska se vem som vinner slaget inatt och imorgon på jobbet. Återkommer med resultatlistan i morgon kväll. Ha, må bäste man/ (hjärna) vinna!

/A