.

När kommer våren? Visst idag är det ju "gutt" väder men på nätterna är det så kallt att isbjörnarna skulle tycka det var obehagligt. Herregud, det är ju påsk och förra året så hade vi uppåt 19 grader varmt. Visst, det behöver inte bli så varmt men 5-6 plusgrader även på nätterna skulle göra en himmla skillnad.

 

Ikväll ska den här gamla tanten ut på galej. Det är 40+ i stan och jag har faktiskt åldern inne plus lite till men det snackar vi inte så högt om. Jag och syster ska göra stan osäker genom att närvara vid denna tillställning. Det är som sagt inte ofta jag ger mig ut på stan för att gå på puben eller liknande, det faller mig inte i smaken att göra det, men ibland så händer det ju att det ordnas något nytt och annorlunda och då kan man ju hänga på. Jag är en hemmatant, jag trivs bäst hemma och någon gång ibland åka till vänner ta en fika och snacka bort ett par timmar eller åka till dotter och son och spendera en heldag med dom, då trivs jag. 

 

Idag tar jag tag i lite saker här hemma. Med det menas diska upp, plocka bort och tvätta. Jag äger en damsugare men den har fått vila väldigt mycket den senaste månaden. Idag dock, ska jag starta den och se om den fungerar eller om den dammat igen, hi, hi.

 

En glad påsk på er!

 

Bye

 

Klockan är nu 02:34 och jag är vaken, tankarna snurrar hej vilt. Livet är för ömtåligt. Men vad är meningen med livet? Att leva det? Men vad är att leva livet? Är det att jobba och tjäna pengar? Är det att göra saker som faller mig in i tid och otid? För att kunna göra saker i tid och otid så krävs ju pengar, eller hur? Då tvingas man till att jobba för att få dom? När man väl har pengarna så ska man ju spara till något som man vill köpa eller måste köpa för den delen. Eller så planerar man att göra något roligt för pengarna t ex resa, kulturupplevelser eller annat i den stilen. Så varför ska man leva egentligen? Är ovanstående funderingar det enda skälet till att leva? Är det för att få en inre tillfredsställelse en kort tid som man sliter som ett djur ett helt år? Varför i så fall? Eller är det så grundläggande att vi lever för att föröka oss? Att få våra gener att överleva? Är det meningen med livet att möta och skiljas från människor man mött och ska möta? Är det meningen att hitta sin "själsfrände", och sen då? Åh, jag blir ju skogstokig bara jag tänker på detta. Är livet en enda stor prövning för något som är större? I så fall vad?

 

Bye

 

Sorgen har slagit ner ännu en gång. Fick besked inatt att pojken gått över till andra sidan i fredags. Det ska vara straffbart att bli drabbad av obotliga sjukdomar när man har så mycket att leva för. Jag pratade med hans bror inatt och när jag plockar upp honom fick jag se en mycket splittrad och vilsen själ. Jag tror att alla mer eller mindre känner att vad man än säger och gör så är det aldrig helt rätt. Man kan bara finnas där. 

 

- Mina tankar är hos dig vännen!

 

Bye

 

Ja, så kan man lugnt säga att mitt liv blir drabbat av. I går var jag och fikade med en kompis som jag inte haft kontakt med på ett tag. Vi pratade i telefon och efter 1 timme så insåg både jag och kompisen att vi har för mycket att prata om för att fortsätta på telefon. Så efter en fika på ca 3 timmar så hade vi kommit ikapp vad som har hänt och lite annat, kul. Vi kommer att försöka ha lite bättre kontakt framöver och självklart kommer vi att ta en sväng med hojen när vädret tillåter det. Jag längtar till våren då jag kan ta ut min "pärla" och dra iväg. Det ska bli så underbart. Förra året blev inte så mycket åkande som jag hade trott men i år har jag inget som säger att jag föredrar bilen istället för hojen.

 

Bye

Läste på min dotters blogg en hyllning till mig. En sådan spontan och oväntad skrivelse kan få vilken förälder som helst att smälta och älska sina barn (om möjligt) ännu mer. Min dotter skriver att jag gör henne stark bland annat och det värmer så otroligt mycket att få höra dessa ord, för många gånger känner jag mig både liten och svag. När jag läser det hon skrivit så gör det att livet inte känns så tufft som jag skrivit i många av mina inlägg. Livet är ju till för att levas och vad vore livet utan utmaningar och motgångar, egentligen. Jag tror att livet skulle bli ganska tråkigt om inte någonting hände, att man inte behövs eller blir saknad någonsin. Jag uppskattar livet när jag lyckas att gå vidare. Älskade dotter - du är min lilla ängel.

 

Bye

 

 

 

En underbart solig morgon, lite kallt för min smak -7  utanför, men ändå, solen lyser. Jag blir glad när jag vaknar och solen lyser. Alla problem man har blir på något vis mindre eller rättare sagt mer hanterbara. Idag är jag full av energi och tänker göra något praktiskt som jag inte gjort på bra länge, sy gardiner. Jag gjorde iordning mitt kontor/syrum för ett par år sedan men efter att det var klart så har jag inte haft lusten att sy särskilt mycket, visst har väl lagt upp några jeans och sytt ihop en söm här och där men mycket mer har det inte blivit. Idag har jag fått lusten tillbaka, så här ska sys gardiner om inte annat än av det enda skälet att när tyget jag har här hemma är slut så kan jag gå och köpa nytt :)

 

Bye

 

Det säger jag till mig själv just nu, sluta älta i något som du ändå inte kan göra något åt. Sluta kämpa häcken av mig för vänner som inte är vänner. Sluta leva livet så att du accepteras av andra och framför allt ha en positiv livssyn. Det hjälper inte att grotta ner sig i tråkiga händelser det är bättre att se det positiva. Om jag släpper något som jag mår dåligt av så ska jag lära av det och sen så kommer alltid något nytt som för mig kan betyda något jättebra. Jag lägger ner för mycket energi i att tolka och försöka förstå istället för att gå på min magkänsla som faktiskt är den som lotsat mig rätt här i livet. Jag ska inte lägga ner mer energi på sånt som gör att jag dräneras på energi. Lär dig läxan och gå vidare. Efter regn kommer solsken?

 

 

Bye

Varför vara vänner när man ändå inte gör annat än bråkar? Visst ska man kunna smågräla med en vän, men en vän ska väl inte såra och luras varenda gång man pratar med vännen, eller har jag fel? Trodde jag hade en "vän" som jag kunde luta mig mot när livet är lite tufft som det kan vara till och från. Men vad fel jag hade, vännen ifråga säger sig vilja vara vän men gör och säger precis tvärtom. Jag är av den typen som tror det bästa om vänner i största allmänhet, alltså att jag har hopp om att det vännen säger och gör med tillhörande ursäkter, ändå är sant. Är jag så blåögd? Att jag inte begriper att jag bara är vän när det passar personen ifråga? Eller min fasa - att jag är vännens leksak? Jag fattar ingenting just nu. Sårad och ledsen är det enda jag känner angående den så kallade vännen. 

 

Bye

Äntligen en ledig helg igen. Det var som sagt ett tag sen nu och jag ser fram emot att vara ledig. Däremot ser jag väl inte fram emot att städa garaget vilket jag skrev i ett inlägg innan. Så vad ska jag hitta på tro, jag har inte riktigt bestämt mig än men det visar sig senare. 

 

Bye

Aj, jag har fått en blåsa på tungan, det gör riktigt ont. Hur kan en sån liten, liten sak göra så stort väsen av sig. När jag äter gör det ont, när jag dricker kaffe gör det ont, när jag borstar tänderna gör det ont. Det finns ju ingenting jag kan göra utan att det smärtar. Hur länge ska jag vara drabbad av detta? Det är mycket mer störande än vad man tror när det dyker upp helt oanonserat. Undrar om det är min nojja på linfrö? Kan man få blåsor i munnen om man äter linfrö? Jag äter som sagt kopiösa mängder man jag kanske ska hitta något annat att fokusera på och jag tror jag gör det om det är tack vare linfröna jag har utvecklat en blåsa. Jag ser den inte med blotta ögat (fast jag har glasögonen på) utan jag måste titta i förstoringsglas för att se det lilla otyget. Hmmm, mycket besynnerligt.

 

Bye

 

 

Min kropp tar mycket stryk nu. Idag vaknar jag med en huvudvärk som börjar bakom ögonen, genom hela skallen och tar sin ände i ryggslutet. Jag kunde knappt röra mig av smärta och börjar febrilt jaga huvudvärkstabeltter vilket jag inte har så gott om här hemma. Men efter mycket sökande så hittar jag en ½ tablett i mitt nattduksbord och knapprar glupskt i mig den. Nu har jag bara tagit det lugnt (som alla andra dagar) och druckit kaffe så det sprutar ur  öronen på mig. Anledningen till att jag är slut i min kropp har sina randiga och rutiga skäl. Jag jobbar.... hela tiden känns det som. Näe, skämt åsido, men jag har jobbat 3 helger i rad och en del schemalagda ledighets-dagar har jag haft utbildning så det är mycket därför jag känner mig sliten. Fast goa pengar blir det ju och det behöver jag alltid. Jag har ganska stora hål att fylla. Inte så att jag inte klarar mig för det gör jag utan problem men det vore kul om jag hade en större buffert och att jag kan slösa någon gång ibland. Jag ser dock ljuset i tunneln och ekonomin kan inte mer än att bli bättre från nu. 

 

Solen lyser och jag tog mig ut till garaget för att titta till min lilla älskling som står där ute, men vad i helvete.... när jag öppnar garagedörren så står i princip allt mitt framför dörren. Detta är sonens verk, för när han är i garaget så läggs allting han använder precis innnanför dörren, jag har aldrig förstått varför han gör så men jag frågade honom en gång och då svarar han "men jag hittar allting då". Hur kan man hitta i ett kaos av verktyg och maskiner? undrar jag i mitt stilla sinne. Så nu i helgen blir det att än en gång ge sig ut i garaget och plocka tillbaka alla saker till sin plats så att jag åtminstone vet var verktygen ligger någonstans. 

 

Bye

 

Jaha, då var även denna jobbhelg över, har nu jobbat 3 helger i rad så det tär på mina krafter. Bestämde via telefon att en kompis och jag skulle luncha på tisdag, sen går jag in på mitt schema och ser att en utbildning är lagd på tisdag (min enda lediga vardag veckan som kommer), suck. 

 

Igår när jag jobbat färdigt sms:ar "syster" och frågar om jag vill titta på "mello" och dricka lite vin, självklart ville jag det. Så där satt vi i skorpetorp som två gamla nuckor, dricker vin, äter gott och tittar/lyssnar på melodifestivalen. Syster har ett litet x-tra hus på gården så där kunde jag sova, ganska mysigt litet hus med både kök och wc. Somnade som en stock och som sagt åkte iväg till jobbet vid 06:30. Väl hemma möts jag av en totalt översocial katt som slänger sig handlöst framför mina fötter vilket resulterar i att jag självklart kliver på hans svans. Etzio är så korkad så han bokstavligt siktar in sig på att krypa in under skinnet på folk genom att mer eller mindre få människor att "kliva" på honom. Fast resultatet var trevligt, han höll sig åtminstone 2 cm från fötterna resten av kvällen, men i morgon är det väl samma visa igen. Jag tror han lider av inlärningssvårigheter. Kan en katt lida av det förresten?

 

Bye

 

Ja, så sa Baloo till Baghera i djungelboken. Jag hade förhoppningen att samma scenario skulle utspela sig hemma hos mig igår då jag har Baloo och skulle introducera honom till Etzio. När jag kom hem med Baloo igår så gör han utfall som om han stod inför en björn som skulle äta upp honom eller så såg han katten som en jättegod godisbit. Och jag som hade hoppats på att det skulle flyta på bra, men ack så fel jag har. Så nu har jag tyvärr Baloo instängd i köket, eller så är han med mig hela tiden fast då i koppel. Igår kväll när jag skulle lägga mig så inser jag att jag kan ju inte låta Baloo ligga hela natten instängd i köket så hunden fick sova i mitt sovrum. Jag är av princip emot att ha djur sovande i mitt sovrum, men som läget är så har jag inget val. Vid halvsju då vill Baloo gå ut och kissa, så det var bara att dra sig upp ur sängen och ta en liten sväng. Efter turen gick jag och la mig igen, tröttheten var alldeles för påtaglig. Kl 10 gick jag upp idag. Vi tog en liten vända och sen fick han vara bunden ute i trädgården en stund, jag ska senare idag ta en långpromenad med honom så han får vara ute lite längre. Etzio däremot börjar bli smått intresserad av vad det är för stort, pälsaktigt och skällande monster som lyckats och ta sig in i "hans" hus. Vem vet, det kanske är så att de två kan titta på varandra utan att för den skull vare sig bli äten eller ätas innan dessa dagar är över. 

 

Bye

 

 

Ja, då var det dags igen. Vaknar alldeles för tidigt, 05:30 ungefär. Jobbade sent igår och tänker att vad skönt nu får jag sovmorgon ska inte börja förrän kl 10. Varför vaknar jag då vid halvsex på morgonen och är inte människa till att somna om? Jag försöker tänka efter om jag drömt något som gjorde att jag vaknade men jag kommer inte ihåg att jag drömt över huvudtaget. Suck, inser självklart att försöka snurra runt i sängen och försöka somna om är totalt slöseri med tid. Så jag tar mig ner till köket och sätter på lite kaffe, så nu har jag tagit ungefär 3 koppar kaffe och skriver här för att fördriva tiden lite. Ibland blir jag lite väl utsvävande i mina tankar en sån här morgon, för då kan jag tänka att gå en promenad vore ju inte helt fel när jag ändå är vaken, men sen tittar jag ut och får se en ung tjej komma springande utanför och inser att det är alldeles för jobbigt att ge sig ut i friska luften. Jag är för lat för att bli en friskus människa, så enkelt är det. Nu blir det mer kaffe och en cigg på detta sen känner jag mig nog redo för vad dagen kommer att erbjuda.

 

Bye

 

Geografi har jag aldrig varit min starka sida. Att jag var betuttad i min geografilärare i sjuan är ju enda anledningen att jag fick betyget, dåligt, ska tilläggas. Men kärleken gör inte att man kan något eller blir klokare för den delen. Jag skrev i föregående inlägg att jag skulle till Vimmerby, men ack så fel det var. Visst vi var på väg mot Vimmerby först men upptäckte redan efter 2 km att vi skulle till Vetlanda. Nåväl, vi kom fram och dreglade över inte alltför många motorcyklar och ögonshoppade både på hjälmar, mc boots och diverse attiraljer som tillhör mc åkandet. Sen gick kompisen och jag och glufsade i oss lite kinamat för att senare hoppa in en sväng på Ö&B i Vetlanda. Det är en hyfsad affär ändå när man bara ska duschtvål och andra hygienartiklar.

 

Bye

Då var det lördag igen, tiden går så rasande fort så jag hinner inte med. Jag kommer på mig själv att fundera över "vart tog måndag till fredag vägen". Jag är så uppe i mitt jobb så jag hinner inte med att stanna upp och leva i nuet. Jag vet inte om jag ska se det som positivt eller negativt. Onsdagen blev en upplevelse, då var jag på en föreläsning med en snubbe som heter Atle. Han pratade om livet och hur människor idag inte lever i nuet, dom och jag själv ska tilläggas, lever att planera vad som ska hända härnäst. En bra tankeställare. I morgon ska jag iväg på mc-mässa i Vimmerby med en kompis. Det ska bli så jävla härligt, jag har sett fram till det större delen av veckan. Ännu ett bevis på att Atle hade rätt, istället för att leva för dagen har jag haft fokus på söndagen.

 

Bye