.

Ja, som en klubbad säl kan jag säga att jag blev igår. Jobbade som sagt till kl 5 sen hem, kelade med katten, åt mat sen blev det inget mer. Kl halv åtta ungefär låg jag i sängen och orkade absolut ingenting mer. Vaknade idag kl 6 och undrade mer eller mindre vad som hände igår. Jag tycker inte om när min energi-nivå går ner på minus. Jag har inte tiden att bli så trött, jag har mängder med saker jag ska göra. Planen var att bara gå och lägga mig en liten stund och ladda batterierna och sen upp igen. Idag jobbar jag 10-20 och jag vet att jag inte kommer igång med särskilt mycket eftersom jag brukar vara hemma ca 20:30 och då finns inte tiden att komma igång med särskilt mycket, fast å andra sidan är jag ledig på fredag (vilket jag aldrig är enligt mitt schema) eftersom jag var på utbildning i går som egentligen var min lediga dag. Så risken finnas att det slår över och jag far omkring här hemma som ett skållad råtta och städar och donar.

 

Bye

Asssuuuummmm, jag åkte in i dag och besiktigade min pärla och hon fick godkänt. Det är så skönt när man är klar med besiktningen. Så här ser hon ut min "pärla". Redo att köra lite kan jag lugnt säga att jag är. Synd att det är dåligt väder idag annars hade det blivit hojen till jobbet också.

 

Bye

 

Lördagen var ju ingen hit, den kan summeras i ett enda ord SMÄRTA och åter igen smärta. Efter mitt muntra inlägg att komma igång och städa så kom värken som på beställning. Kl 3 ungefär så var alternativen gå och sitta uteslutna, jag blev liggande. Resten av den dagen vred jag mig i kramper och försökte bara överleva, så ont har jag inte haft sen jag var 15 år och det är som sagt många år sen. Jag överlevde dock men var ganska mörbultad på söndagen och så öm att skulle någon blåsa på min mage skulle jag skrika.

 

Så över till något roligare, på söndagen åkte både jag och son ner till "pappa" och firade hans födelsedag (som egentligen var i fredags) och morsdag. Dotter hade gjort en underbar smörgåstårta och vi spenderade söndagen med att äta, spela kort, ta kort och allmänt njöt av en söndag. Här kommer lite bilder på både smörgåstårta, son, dotter och så jag förstås.

 

 

Bye

 

 

Nedan (dotter med egen gjord smörgåstårta)

Nu kom det igen, jag trodde efter förra gången att nu var det för sista gången eftersom det höll i sig i 4 veckor. Men nej då, det här jäkla eländet ska jag väl behöva dras med till jag fyller 70 år antar jag. Vad pratar jag om, kanske du undrar. Lingonvecka!! såklart. Jag har så djävla ont så jag har snart knapprat i mig en treotub. Det borde  utfästas en lag om att kvinnor som snart ska fylla 50 år ska inte behöva ha sånt här skit. Det är ju inte så att jag har tänkt att börja om från början nu så här på äldre dagar, så vad är vitsen med det. Jag tror jag har svaret på varför jag varit så orkeslös i en veckas tid nu. Så nu blir det andra bullar av ska jag lova, för nu ska jag ner till köket - knapra i mig en treo till - sen djävlar ska här städas och strykas idag, så det så. Ska bara ta en cigg och kaffe först ;)

 

Bye

Det har jag sagt till mig själv otaliga gånger ikväll. Varje kväll den här veckan har jag haft ambitionen att göra det som ska göras när jag kommer hem från jobbet, men det funkar inte. När jag väl kommer hem och tar mitt kaffe är det som om luften går ur mig, jag orkar absolut ingenting. Idag när jag kom hem åt jag lite och var nästan på väg att somna över köksbordet, så jag gick och la mig en stund. En stund!!!! jag vaknar av att dotter ringer vid 21:30. Suck, jag ger upp. Det är bara att inse att orken helt tagit slut. Gräsmattan som jag hade ambitionen att klippa idag om vädret var fint blev inte gjort idag. Stryktvätten jag tjatat om nu i en vecka ligger där den ligger. Jag kan bli så irriterad på mig själv. Mitt största bekymmer är varför jag är så orkeslös, är jag på väg att bli sjuk mån tro? Nej, det tror jag inte på. Jag har så mycket nu som väntar på att göras och då ger jag upp innan jag ens hinner påbörja något. Jag är egentligen väldigt lat har jag kommit underfund med :)

 

Bye

Som sagt dotter har inte varit så aktiv på sin blogg och jag har självklart gnällt på henne och påpekat -"du kan väl skriva någon gång i månaden så jag vet vad du sysslar med". Nu har det blivit åt helt andra hållet, från hennes sida bloggas det i vild förtvivlan och jag bara älskar det. :) Tack min underbara dotter.

 

Idag vaknar jag kvart i fem och är inte människa att somna om (detta är väl straffet för att jag lyckades sova länge en morgon). Så efter en stunds "snurrande" fram och tillbaka gav jag upp. Gick ner satte på kaffe och ut på trappan i vanlig ordning. Jag sitter en stund i köket och softar lite då jag ser att Etzio får syn på - för honom - årets första fluga. En mycket förvånad katt uppenbarade sig i köket och han försöker tekniken att smyga nära för att sakta ställa sig på bakbenen och lite halvlamt slänga ut tassen för att slå till denna fluga, men han blev straxt varse om att flugor är ena snabba rackare. Så ca 2 minuter senare ser jag en mycket frustrerad katt slänga sig på skåpsluckor och hoppa i luften för att bara få bekräftat att flugor måste man ha teknik för att lyckas fånga. När den insikten kom till katten så gav han upp.

 

Förresten i tisdags så skrev jag att jag skulle ge mig på mitt berg av stryktvätt - inte jag inte. De ringde från jobbet och frågade om jag kunde jobba ett par timmar istället. Så nu är detta berg av stryktvätt ännu lite högre och jag känner bara hopplöshet för att starta denna arbetsuppgift som troligtvis kommer ta några timmar att plöja igenom.

 

Nu är det dags att åka till jobbet och jobba till halv fem och hoppas att vädret blir fint i eftermiddag då jag tänkt att umgås lite med gräsklipparen. Håller tummarna, men det ser inte så muntert ut på himmelen just nu men det kan ju ändra sig.

 

Bye

Egentligen ska jag vara glad och nöjd med mitt liv, vilket jag är för det mesta men sen kommer dessa svackor då jag känner att jag har det sämst av alla människor i hela världen, vilket vem som helst förstår att så inte är fallet. Idag ska jag småstäda lite hemma och framför allt ta hand om mitt berg av tvätt. Det är berg av stryktvätt ska tilläggas för tvätta har jag inga problem att göra titt som tätt det är denna förbannade strykning som jag drar mig för att starta.

 

Igår var jag som föregående inlägg antydde i Nybro. Det var tänkt att jag skulle ner ett par timmar för att på eftermiddagen åka hem och klippa gräset. Jag var hemma vid 21:30!!!!! Jag hälsade på sonen hos pappa först, vi drack kaffe, spelade fotbollsspel på x-box, spelade fotboll på gräset och tittade på tv. Sen körde jag iväg pappa till tåget för att efter det åka till dotter. Där blev det mera kaffe, titta på "gamla" bilder, spela frågespel och allmänt mor och dotter snack. Sen tillbaka till sonen med snus och vi blev sittandes och titta på tv, snacka tills hungern tog över. Så vi stack iväg och hämtade pizza och glufsade i oss. Efter det åkte jag slutligen hem. Så väl hemma var det sängen. Min mage var så stinn efter pizzan att jag mådde dåligt så sängen var det enda alternativet för mig. Och tro det eller ej men jag sov jättelänge. Visst jag vaknade till en sväng kl 06 men somnade om och sov till 09 - jippi jag lyckades :)

 

Bye

Ska jag åka till Nybro eller? Just nu sitter jag och funderar på att dra ner till Nybro och hälsa på både dotter och son.Ska jag ta motorcykeln eller bilen? Vädret ser tilltalande ut just nu för mc men man vet aldrig med detta svenska väder. Skulle det mot förmodan börja regna då är det inte så kul att köra mc. Å andra sidan är det väldigt skönt att bara gå i trädgården och fixa och dona. Hmm, beslutsångest.

 

Bye

Igår kväll när jag kommer hem bestämmer jag mig för att i princip sova jättelänge, så jag ställer klockan utifall att jag inte vaknar i tid till jobbet (jag börjar vid kl 12 idag). Döm om min förvåning när jag vaknar och klockan är 07:00. Men herregud hur ska man göra för att kunna sova länge? Jag går sedvanligt ner och sätter på kaffe, ut på trappan röker en cigg och nu sitter jag här. I tonåren var det inga problem att sova länge det kändes alltid som att man aldrig fick sova tillräckligt länge, men nu av någon oförklarlig anledning så går det bara inte. 

 

Det var fullt ös på jobbet igår. Det är ganska roligt veta om att både melodifestival och hockey kan påverka hur en dag på jobbet kommer att bli. Som igår, det kändes som om alla var och handlade inför kvällen. Visst uppskattas det för tiden går djävligt fort när man hela tiden har att göra, men många gånger så är man inte tillräcklig och då är det inte lika kul längre.

 

Här kommer lite bilder på Etzio. Regn kom straxt efter dessa bilder togs och då var Etzio den första in genom dörren :)

 

Bye

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ja, jag har som sagt påpekat flertal gånger att min dotter borde skriva något i sin blogg men det tar lite tid mellan varven. Fast å andra sidan ska jag väl inte säga något, jag har inte varit duktig på senaste tiden jag heller.

Jag har haft mycket runt om kring mig nu ett par veckor och känner att jag inte har landat riktigt än. Som sagt jobbar mer än jag är ledig och de stunder jag faktiskt är ledig är det lite trädgårdsarbete och mc-körning som står på prioritetslistan. Tog självklart en sväng med motorcykeln igår innan jag åkte och jobbade. Jag hälsade på min gamla arbetsplats och hälsade på "mina pojkar". Sen åkte jag ner till hamnen där jag känner en kille som kan det här med motorcyklar och bad honom om lite råd - han är för djävla duktig alltså. Sen vidare en sväng innan jag landade på jobbet och jobbade till sent igår.

Idag blev det sovmorgon till 8-tiden då jag klev upp och tog mitt kaffe och ciggen på trappan och insöp dagens solljus och fick inspiration att påbörja lite trädgårdsarbete igen. Etzio (katten) har nu varit ute dagligen och blir tuffare och tuffare varje dag. Fast än har han bara undersökt trädgården och självklart garaget. Garaget är ju intressant för där finns det verkligen möss att jaga, men inspirationen hos Etzio infann sig inte utan han tyckte det var mer givande att attackera olika typer av grästuvor som finns runt i trädgården. 

Förra helgen var sonen här och vi fixade bort Peugeoten, den har som sagt stått väldigt "fel" i min trädgård och har haft som största arbetsuppgift att bara vara ivägen oavsett hur man ser det. En stor förbannad cementsugga föklädd till en bil. Nåväl, vi hade en intresssant uppgift att sätta på stödbenen och hjulen på bilen som stått på pallbockar nu i ca 2 år. Med lite svärande, spännband, domkraft och två kvinnor som sliter för kung och fosterland så lyckas vi på något vis få denna cementsugga flyttbar. Så nu står den uppe på grusvägen och nästa projekt är att på något vis ordna så att den kommer till skroten en gång för alla. Jag har bara inte listat ut hur jag ska kunna bogsera en bil samtidigt som jag kör bilen som bogserar??? Hmm, några förslag någon?

Här kommer en intressant bild på eländet innan vi faktiskt fick den "rullande". Sen kan ni ju tänka er hur det såg ut med ovanstående förklaring. 

 

Bye