Järnkoll!
Ja, idag har jag haft järnkoll på jobbet, i allafall kändes det så. Lyckades bli färdig med mina arbetsuppgifter på ca 1 timme och sen var det dags att öppna mer eller mindre. Dagen flöt på relativt smidigt, jag skriver relativt för det skulle kunna gått smidigare ändå tycker jag. En del kunder fick faktiskt stå och vänta och det är aldrig bra. Runt ett snåret får jag reda på att min "avlösare" är sjuk och kan inte komma och då blir det ju helt plötsligt lite tajt om tid och fixa med en del arbetsuppgifter för att "inhopparen" skall klara av resten av dagen.
Blev drabbad av något konstigt i dag. Jag försöker be en person om ursäkt för mitt burdusa tillvägagångssätt, och tro det eller ej, personen blir helt knäpp (enligt mig) och talar om för mig att vi har inget att prata om, vad i hela världen är det med folk egentligen? Ska det vara så svårt att be om ursäkt? Och framför allt ta emot en ursäkt? Jag blev som ett stort frågetecken, ska nämnas att det var varken en kund eller en kollega. Så nu sitter jag här helt förbryllad över vad som hände, innebär detta att personen mådde dåligt, vaknat på fel sida, stressigt på jobbet eller annat? Jag blir inte klok på sådant beteende, är detta vanligt förekommande eller är det endast jag som har blivit drabbad av en sådan konstig prick? Det dumma är att jag ältar ju fram och tillbaka på detta ett gäng timmar efteråt, för jag vill veta om jag sa det på rätt sätt? skulle jag formulerat det annorlunda? Tolkade personen mitt kroppspråk fel eller tolkade jag den personens kroppsspråk fel? Jag vet att jag lär av varje möte men ibland skulle jag vilja lära mig innan sånt här händer. Men hur lär man sig att hantera sådant utan att drabbas av det?
Bye
Blev drabbad av något konstigt i dag. Jag försöker be en person om ursäkt för mitt burdusa tillvägagångssätt, och tro det eller ej, personen blir helt knäpp (enligt mig) och talar om för mig att vi har inget att prata om, vad i hela världen är det med folk egentligen? Ska det vara så svårt att be om ursäkt? Och framför allt ta emot en ursäkt? Jag blev som ett stort frågetecken, ska nämnas att det var varken en kund eller en kollega. Så nu sitter jag här helt förbryllad över vad som hände, innebär detta att personen mådde dåligt, vaknat på fel sida, stressigt på jobbet eller annat? Jag blir inte klok på sådant beteende, är detta vanligt förekommande eller är det endast jag som har blivit drabbad av en sådan konstig prick? Det dumma är att jag ältar ju fram och tillbaka på detta ett gäng timmar efteråt, för jag vill veta om jag sa det på rätt sätt? skulle jag formulerat det annorlunda? Tolkade personen mitt kroppspråk fel eller tolkade jag den personens kroppsspråk fel? Jag vet att jag lär av varje möte men ibland skulle jag vilja lära mig innan sånt här händer. Men hur lär man sig att hantera sådant utan att drabbas av det?
Bye
En ovanlig dag
En ovanlig dag kan se ut så här. Vaknar av ett sms från mitt jobb - "kan du komma in en timme tidigare idag, jag skulle vilja prata med dig". Kalla kårar i hela ryggraden, nervositeten ökar och morgontröttheten försvann så fort jag läst färdigt. Vad är det som hänt? Har jag gjort fel? Kommer jag bli uppsagd? Frågorna staplas i huvudet och oron stiger för varje minut. Självklart kan jag inte ta det speciellt lugnt utan mer eller mindre förbereder jag mig för att åka till jobbet, direkt när jag klivit upp. Jag var där ca 1½ timme före min tid, går in till min chef och sätter mig med hjärtklappning och svetten lackar. Hon börjar med att säga "Det här går inte, du måste få rätt prioritering på det du ska göra" Jag blir som ett stort frågetecken men självklart så lättar ju nervositeten och vi pratar igenom min prioritetslista jämfört med hennes prioritetslista. Väl utrett och en fin kommentar "jag har inte gett upp hoppet på dig än" och ett leende så inser jag att jag jagat upp mig i onödan. Men vad fan ska man annars tänka när man vaknar med ett sånt sms i telefonen? Självklart så tog jag tag i mig själv och pratade lite med mina kollegor om att de får gärna komma med tips och trix för att det ska gå lite snabbare med vissa saker som måste göras.
Efter detta lilla möte går jag ner och tar tag i mitt jobb och får undan allt relativt snabbt. Kvällen flyter på ganska bra och jag har koll på det mesta. Så nu är de friska tag som gäller hädanefter. Jag har precis kommit hem och satt på lite kaffe, måste ha lite "java" innan jag går och lägger mig. Ska jobba i morgon men är ledig i helgen, hoppas det blir fint väder så jag kan vara i trädgården och kanske ta mig en tur med mc:n. Nu är kaffet färdigt och jag ska stänga ner min dator för kvällen.
Bye
Efter detta lilla möte går jag ner och tar tag i mitt jobb och får undan allt relativt snabbt. Kvällen flyter på ganska bra och jag har koll på det mesta. Så nu är de friska tag som gäller hädanefter. Jag har precis kommit hem och satt på lite kaffe, måste ha lite "java" innan jag går och lägger mig. Ska jobba i morgon men är ledig i helgen, hoppas det blir fint väder så jag kan vara i trädgården och kanske ta mig en tur med mc:n. Nu är kaffet färdigt och jag ska stänga ner min dator för kvällen.
Bye
WTF
Men vad i hela världen händer? Vaknar och tittar ut och det är precis jävla vitt på backen, det är för guds skull påsk, då ska det inte ligga snö på backen, fan vad dystert. Hade i min vildaste fantasi planerat att åka lite mc nu i helgen men det verkar som om jag får vänta en bra stund till för vintern vill ju tydligen stanna kvar längre.
Långfredagen jobbade jag 7-15, och jag var som en trasa när jag kom hem. Jag tror mer eller mindre på att alla i stan fick för sig att alla skulle handla på skärtorsdagen vilket resulterade i att varenda kotte kom på långfredagen. Vi fick ligga i ordentligt för att kunderna inte skulle behöva stå i kö alltför länge, men det var svårt ibland, inte nog med det så gick brandlarmet på förmiddagen och då ska jag se till att både personal och kunder kommer ut från butiken. Precis när ca 80% av kunderna kommit ut får jag samtalet man aldrig vill få i dom lägena, falskt alarm. SUCK. Då var det bara att be kunderna välkommna in igen och stressa runt som en dåre för att kunderna skulle bli nöjda. Väl hemkommen på eftermiddagen lagade jag mat till son och mig, sen slocknade jag i soffan, vaknade till lite mellan varven för att inse att jag inte orkade vara vaken speciellt länge, så jag släckte ner och gick och la mig.
Idag var det ganska behagligt att jobba, jag lyckades med inte alltför stor möda att dels hinna med det jag ska göra men också hann med att rensa undan gammalt "skräp" som låg och väntade, känner mig mycket nöjd med min insats idag. Fick ett tillfälligt "lyckorus" när jag kom hem, jag får det ganska ofta nu för tiden. Ett "lyckorus" är mer eller mindre en lyckokänsla över livet, vad jag har och inte har, var jag är, vart jag kommit och vart jag är på väg, det är en underbar känsla, och underbarast av allt, den kommer oftare och oftare. HÄRLIGT. Kan livet bli bättre? rent generellt alltså? Visst, svackor finns men hur ska man uppskatta det man har om man aldrig har svackor att jämföra med?
Bye
Långfredagen jobbade jag 7-15, och jag var som en trasa när jag kom hem. Jag tror mer eller mindre på att alla i stan fick för sig att alla skulle handla på skärtorsdagen vilket resulterade i att varenda kotte kom på långfredagen. Vi fick ligga i ordentligt för att kunderna inte skulle behöva stå i kö alltför länge, men det var svårt ibland, inte nog med det så gick brandlarmet på förmiddagen och då ska jag se till att både personal och kunder kommer ut från butiken. Precis när ca 80% av kunderna kommit ut får jag samtalet man aldrig vill få i dom lägena, falskt alarm. SUCK. Då var det bara att be kunderna välkommna in igen och stressa runt som en dåre för att kunderna skulle bli nöjda. Väl hemkommen på eftermiddagen lagade jag mat till son och mig, sen slocknade jag i soffan, vaknade till lite mellan varven för att inse att jag inte orkade vara vaken speciellt länge, så jag släckte ner och gick och la mig.
Idag var det ganska behagligt att jobba, jag lyckades med inte alltför stor möda att dels hinna med det jag ska göra men också hann med att rensa undan gammalt "skräp" som låg och väntade, känner mig mycket nöjd med min insats idag. Fick ett tillfälligt "lyckorus" när jag kom hem, jag får det ganska ofta nu för tiden. Ett "lyckorus" är mer eller mindre en lyckokänsla över livet, vad jag har och inte har, var jag är, vart jag kommit och vart jag är på väg, det är en underbar känsla, och underbarast av allt, den kommer oftare och oftare. HÄRLIGT. Kan livet bli bättre? rent generellt alltså? Visst, svackor finns men hur ska man uppskatta det man har om man aldrig har svackor att jämföra med?
Bye
Ledig dag
Ja, idag är jag ledig. Tog mig en rejäl sovmorgon vaknade 07:16 gick upp en sväng och gick och la mig igen, härligt att kunna göra det. Påsken jobbar jag fredag till måndag, det gör inte mig något för jag hade inte planerat något inför påskhelgen ändå och ganska "goa" pengar blir det ju en sån helg. Har byggt upp ett lager av papper som skall sorteras in i pärmar, det är konstigt att jag inte kan göra det med en gång utan jag väntar heller och gnäller sedan att jag får lägga för mycket tid till att rensa undan alla papper. Jag tror att jag trivs när man fyskiskt "ser" att det blir undanröjt, skrivbordet, köksbordet, trappan och sybordet blir rensat. Om jag rensar undan efterhand så blir det ju inte synligt att jag rensat, konstig inställning kan tyckas men det är enda förklaringen jag har för detta beteende.
Tänkte ge mig ut på en mc sväng idag men inser att jag måste göra annat också när jag är ledig. Så nu sitter jag här och försöker med alla medel att undvika ta tag i sakerna, vilket inte är så smart men när i hela världen ska jag isåfall skriva här ;) Så för att undvika att sätta igång med saker jag borde göra ska jag nu gå och sätta på mig en kopp kaffe och filosofera över varför jag är som jag är. Vem vet jag kanske lyckas att undvika att göra något överhuvudtaget idag. :)
Bye
Tänkte ge mig ut på en mc sväng idag men inser att jag måste göra annat också när jag är ledig. Så nu sitter jag här och försöker med alla medel att undvika ta tag i sakerna, vilket inte är så smart men när i hela världen ska jag isåfall skriva här ;) Så för att undvika att sätta igång med saker jag borde göra ska jag nu gå och sätta på mig en kopp kaffe och filosofera över varför jag är som jag är. Vem vet jag kanske lyckas att undvika att göra något överhuvudtaget idag. :)
Bye
