.

Men vad i hela världen händer? Vaknar och tittar ut och det är precis jävla vitt på backen, det är för guds skull påsk, då ska det inte ligga snö på backen, fan vad dystert. Hade i min vildaste fantasi planerat att åka lite mc nu i helgen men det verkar som om jag får vänta en bra stund till för vintern vill ju tydligen stanna kvar längre.

Långfredagen jobbade jag 7-15, och jag var som en trasa när jag kom hem. Jag tror mer eller mindre på att alla i stan fick för sig att alla skulle handla på skärtorsdagen vilket resulterade i att varenda kotte kom på långfredagen. Vi fick ligga i ordentligt för att kunderna inte skulle behöva stå i kö alltför länge, men det var svårt ibland, inte nog med det så gick brandlarmet på förmiddagen och då ska jag se till att både personal och kunder kommer ut från butiken. Precis när ca 80% av kunderna kommit ut får jag samtalet man aldrig vill få i dom lägena, falskt alarm. SUCK. Då var det bara att be kunderna välkommna in igen och stressa runt som en dåre för att kunderna skulle bli nöjda. Väl hemkommen på eftermiddagen lagade jag mat till son och mig, sen slocknade jag i soffan, vaknade till lite mellan varven för att inse att jag inte orkade vara vaken speciellt länge, så jag släckte ner och gick och la mig.

Idag var det ganska behagligt att jobba, jag lyckades med inte alltför stor möda att dels hinna med det jag ska göra men också hann med att rensa undan gammalt "skräp" som låg och väntade, känner mig mycket nöjd med min insats idag. Fick ett tillfälligt "lyckorus" när jag kom hem, jag får det ganska ofta nu för tiden. Ett "lyckorus" är mer eller mindre en lyckokänsla över livet, vad jag har och inte har, var jag är, vart jag kommit och vart jag är på väg, det är en underbar känsla, och underbarast av allt, den kommer oftare och oftare. HÄRLIGT. Kan livet bli bättre? rent generellt alltså? Visst, svackor finns men hur ska man uppskatta det man har om man aldrig har svackor att jämföra med?

Bye