.

En ovanlig dag kan se ut så här. Vaknar av ett sms från mitt jobb - "kan du komma in en timme tidigare idag, jag skulle vilja prata med dig". Kalla kårar i hela ryggraden, nervositeten ökar och morgontröttheten försvann så fort jag läst färdigt. Vad är det som hänt? Har jag gjort fel? Kommer jag bli uppsagd? Frågorna staplas i huvudet och oron stiger för varje minut. Självklart kan jag inte ta det speciellt lugnt utan mer eller mindre förbereder jag mig för att åka till jobbet, direkt när jag klivit upp. Jag var där ca 1½ timme före min tid, går in till min chef och sätter mig med hjärtklappning och svetten lackar. Hon börjar med att säga "Det här går inte, du måste få rätt prioritering på det du ska göra" Jag blir som ett stort frågetecken men självklart så lättar ju nervositeten och vi pratar igenom min prioritetslista jämfört med hennes prioritetslista. Väl utrett och en fin kommentar "jag har inte gett upp hoppet på dig än" och ett leende så inser jag att jag jagat upp mig i onödan. Men vad fan ska man annars tänka när man vaknar med ett sånt sms i telefonen? Självklart så tog jag tag i mig själv och pratade lite med mina kollegor om att de får gärna komma med tips och trix för att det ska gå lite snabbare med vissa saker som måste göras.
Efter detta lilla möte går jag ner och tar tag i mitt jobb och får undan allt relativt snabbt. Kvällen flyter på ganska bra och jag har koll på det mesta. Så nu är de friska tag som gäller hädanefter. Jag har precis kommit hem och satt på lite kaffe, måste ha lite "java" innan jag går och lägger mig. Ska jobba i morgon men är ledig i helgen, hoppas det blir fint väder så jag kan vara i trädgården och kanske ta mig en tur med mc:n. Nu är kaffet färdigt och jag ska stänga ner min dator för kvällen.

Bye