.

Ja, idag har jag haft järnkoll på jobbet, i allafall kändes det så. Lyckades bli färdig med mina arbetsuppgifter på ca 1 timme och sen var det dags att öppna mer eller mindre. Dagen flöt på relativt smidigt, jag skriver relativt för det skulle kunna gått smidigare ändå tycker jag. En del kunder fick faktiskt stå och vänta och det är aldrig bra. Runt ett snåret får jag reda på att min "avlösare" är sjuk och kan inte komma och då blir det ju helt plötsligt lite tajt om tid och fixa med en del arbetsuppgifter för att "inhopparen" skall klara av resten av dagen.

Blev drabbad av något konstigt i dag. Jag försöker be en person om ursäkt för mitt burdusa tillvägagångssätt, och tro det eller ej, personen blir helt knäpp (enligt mig) och talar om för mig att vi har inget att prata om, vad i hela världen är det med folk egentligen? Ska det vara så svårt att be om ursäkt? Och framför allt ta emot en ursäkt? Jag blev som ett stort frågetecken, ska nämnas att det var varken en kund eller en kollega. Så nu sitter jag här helt förbryllad över vad som hände, innebär detta att personen mådde dåligt, vaknat på fel sida, stressigt på jobbet eller annat? Jag blir inte klok på sådant beteende, är detta vanligt förekommande eller är det endast jag som har blivit drabbad av en sådan konstig prick? Det dumma är att jag ältar ju fram och tillbaka på detta ett gäng timmar efteråt, för jag vill veta om jag sa det på rätt sätt? skulle jag formulerat det annorlunda? Tolkade personen mitt kroppspråk fel eller tolkade jag den personens kroppsspråk fel? Jag vet att jag lär av varje möte men ibland skulle jag vilja lära mig innan sånt här händer. Men hur lär man sig att hantera sådant utan att drabbas av det?

Bye