.

Dessa djävla hjärnspöken som gör att jag blir rastlös, förtvivlad, ledsen, glad, förbannad hela tiden från ena känlsan till den andra, nu får det vara nog. Hur mycket av sånt här måste man tåla? Här gör man allt för att kunna hålla ett bra fokus - helt plötsligt utan förvarning - ja, då har hjärnan bestämt sig att jobba på egen hand, det resulterar i ett självklart kaos. Jag och min hjärna är definitvt inte överens om i vilken ordning det lämpar sig att spinna iväg med tankar till höger och vänster. När jag är nöd tvungen att hålla fokus så helt plötsligt står jag där och har glömt bort var det var som jag höll på med. Snacka om konflikt med sig själv. Fanstyget lyssnar ju inte heller när jag säger åt den att fokusera, näe, den är som ett trotsigt barn som ställer till djävulskap när det är som minst lämpligt. SUCK. Skam den som ger sig eller enträgen vinner är två talesätt jag hört, funderar alvarligt på att testa båda, för är det någon som är tjurigt envis om jag sätter den sidan till så är det jag. Vi ska se vem som vinner slaget inatt och imorgon på jobbet. Återkommer med resultatlistan i morgon kväll. Ha, må bäste man/ (hjärna) vinna!

/A

Ja, som rubriken säger så är det just nu, sonen har nu tagit över min förstärkare, kopplat på mina gamla högtalare + den djävla "baslådan" upp på det, så nu är det bokstavligt dunka, dunka..... hela tiden han är vaken, SUCK. Vaför bor jag i hus, det hade varit bättre att bo i en lägenhet, för då skulle han inte kunna ha på denna djävulslåda längre än till 22 på kvällen på grund av grannar och regler som säger att det ska vara TYST efter 22. Har idag städat mitt garage efter diverse bilreparationer, nedmontering/ombyggnad av "invalid"-moppe? ja, så kallar tonåringarna den för. Kompisen har en moppe som har s k "tak" och den har han tydligen satt in en "bättre/vassare" motor i, jag dessa experiment. Nåväl, nu är det städat och alla verktyg är undanplockade, oljan uppsugen med kattsand och kattsanden bortsopad. Har gjort en avställningsplats för sonens alla mopeddelar som ligger lite varstans i garaget, så nu är det i princip hyllan där alla grejor finns om han någonsin kommer till skott och får färdigt på mopeden. Har köpt mitt skärmtak och börjat olja in den för grundmålning i morgon hoppas jag. Sen har jag tänkt ta itu med bilen, den behöver verkligen städas ur, tvättas och putsas upp inför den bistra vintern som är i antåg.

Är inne i en period då mycket hjärnspöken gör sig påmind. Större delen av dagen funderar jag så det ryker ur öronen, försöker få grepp på mitt liv. Låter vimsig? Det är vimsig även för mig. Det gör inte saken lättare då hjärnan lever ett helt annat liv än vad jag gör. Det blir ofta i kollisionskurs med vad som ska göras på jobbet och här hemma, hoppas att det snart är övergående, så jag kan få fokus på väsentligheter.

/A

Nu har jag varit i Kalmar, dels för att fixa min bil (fabrikationsfel) och för att köpa skärmtaket jag ska ha utanför ytterdörren. Köpte även lite kläder som byxor, en snygg blus/skjorta, trosor och Bh. Har inte köpt kläder på ca 2 år och tyckte väl att det var dags för åtiminstone ett par brallor. De jag köpte för två år sen håller på att tvättas sönder och är mycket slitna. Men det är så typiskt, jag är en ganska rund människa och det är tydligen så att ska man få ett par brallor som sitter någorlunda hyfsat över rumpan, ja då kostare det helt plötsligt hundra spänn mer än om man skulle köpa modebyxor, jag kan inte fatta, hur i hela världen lyckas dom, är detta enda sättet de har att tjäna pengar på oss rulltingar? Vi köper inte kläder ofta men när vi väl köper jag då gudarna ska man betala mellanskillnaden för de år man inte har handlat kläder, detta är inte heller rätt.

Talk to you soon!

Kommer till jobbet lite urlakad, som det så vackert heter. Då visar det sig att en maskin som underlättar all inplastning av pall har gått sönder och den kommer inte bli lagad förrän imorgon, typiskt. Så det blir att mer eller mindre fara som ett torrt skinn fram och tillbaka med trucken så att cementgolvet glödde. Självklart räckte det inte med 2 personer utan en tredje var tvungen att komma och köra pall han med. Efter mycket möda och jävligt stort besvär lyckades vi åtminstone komma i fas, innan vi gick hem för dagen. Jag pallar inte med en sån här dag till, det är inte rätt att man ska behöva jobba non-stop, och jag menar non-stop större delen av dagen, bara för att företaget har bestämt att de inte ska lära upp någon inför höstens rusning. SUCK, varför har företag så svårt idag att se till sin egen personals välbefinnande, jag har svårt att tro att de inte ser hur mycket det är på en dag i vanliga fall och ännu värre blir det när vissa maskiner går sönder utöver det också.

Ska egentligen gå ut och klippa gräset men regnmolnen ligger och lurpassar i horisonten. Så jag ger mig på att gå in till grannen för att såga till min sista panel och fasa den för att sen kunna "passa" in den med hjälp av lite slippapper och tålamod.

Vi hörs!

Jaha, så gick jag upp vid 04:38, kunde inte sova mer och det i och för sig gör ingenting eftersom klockan ändå börjar ringa 05:15. Men det är dock ändå frustrerande att inte sova och vakna av klockan, jag blir så fundersam och undrar om jag är på väg rätt in i "väggen". Jag har varit rastlös i flera dagar nu, så till den milda grad att jag till och med inte kan avlsuta exempelvis mitt panelbyta som i sig inte tar så många minuter att få färdigt, det är som om jag vore rädd att bli klar för då väntar ju nästa projekt som jag vill göra, ähh, jag blir inte klok på detta. Nu är det snart färdigt i allafall och det som behövs är lite passning av en bottenpanel sen är det klappat och klart för vintern. Jag kommer att lägga ut en bild när det är färdigt.

Så nu sitter jag här arla morgonstund och inväntar tidpunkten då jag kan åka till jobbet, det är lugnt, tyst och fridfullt i huset. Det är inte alltid så fridfullt hemma, har ju tonåringen som diggar baslåtar och visar det genom att spela för hela grannskapet så högt han bara får tillstånd till. Häromdagen stod jag i köket och denna djävla bas spelades för fullt, då kommer tonåringen ut i köket och ser lite smått förvånad ut för att kylskåpet bokstavligt skramlade, han flinade lite lyckligt och gick sedan och sänkte en liten uns så att kylskåpet åtminstone inte skallrade, det var ju schysst, tyckte jag, men det han inte tänkte på var alla glas, koppar och övrig porslin som fortfarande skallrade i takt till basen. Den enda räddningen för mig i dessa lägen är vetskapen att jag får lite "tysta" stunder på jobbet och när han är hos kompisar.

I eftemiddag ska jag hinna med och klippa gräset, det börjar bli alldeles för högt för att se snyggt ut. De som vet säger att gräset ska vara lite långt inför vintern men jag är fullt övertygad om att det hinner och växa till sig lagom till kylan kommer. Än så länge är det ju faktiskt ganska varmt ändå.

Vi hörs senare!