.

En hemmadag blev det idag. Min mage bestämde sig sent igår och under natten att protestera mot omständigheterna den blev utsatt för, dvs glass och eventuellt lite stress på det. Det innebar att jag var hemma från jobbet idag och har bara latat mig hela dagen och umgåtts med min lilla katt. Vi har tittat på tv, sovit i soffan och haft en väldigt lugn dag. Igår fick han för första gången sova bredvid mig i sängen, han borrade in sitt huvud under min kudde och kurrade större delen av natten. Jag tror han njöt av detta. Vi tittade på filmen "When Harry met Sally" det är en lagom avstressande film att försöka somna till. Har suttit och funderat på hur tyst och ovanligt det kommer att bli nu när min katt reser iväg till andra sidan. Visst han har aldrig fört mycket oväsen av sig men det kommer kännas att allt är stilla på något sätt. Min son och dotter var här nere igår och tog farväl av Putzo och önskade honom en god resa och en sista gång talade om för honom att de älskade honom jättemycket.

/A

Tråkigt, tråkigt, men sånt är livet. Hela livet består av olika prövningar och jag har kommit till en av många svåra prövningar. Min son har flyttat till dotter av ganska tråkiga anledningar, och min katt (10 år gammal) är jag tvungen att "ta bort". Sonen och jag hade ett ganska häftigt gräl som slutade med att han flyttade hem till dotter och kommer inte att flytta hem till mig igen, tråkigt. Min katt har en "jätteknöl" på skulderbladet men det går inte att operera bort för han har blåsljud på hjärtat så han överlever inte en nedsövning, tråkigt. De vise säger att man antingen blir offer för omständigheterna eller växer sig starkare, jag hoppas jag blir starkare av dessa två prövningar som står för dörren. Just nu känns det ganska hopplöst och meningslöst men jag hoppas att jag finner meningen med det som händer. Allt händer av en anledning har jag både läst och hört, men just nu finner jag ingen anledning till varför detta händer. Om inte annat hoppas jag att jag själsligen blir starkare för just nu är det bara tomt.



Bye!

Nu har jag äntligen fått ihop min "syhörna". Det känns skönt att nu kunna sätta sig när som helst för att sy istället för att kånka ner symaskinen och alla tillbehör man behöver till köket. Sybordet är 2 meter långt så det ger mycket utrymme till att klippa tyger, och det är ypperligt bra.

Det har hänt ganska mycket här hemma men jag vill inte berätta allt, men jag kan i alla fall säga så här - denna djävla snö gör mig ruinerad. Mitt tak har haft ganska stora mängder med snö och förra helgen brakade det ner med en djävla fart och tyngd att den förstörde en del av min altan. Och inte nog med det förstörde den en del av mitt staket till min örtagård, grrrr. Men problemet ligger fortfarande kvar över min ytterdörr. Det ligger ungefär 10-15 cm is och över detta snö. Så varje morgon vid töväder ringer jag min syster utifall att detta djävla elände skulle rasa ner just när jag går utanför dörren till jobbet. Det är en skräckupplevelse varje gång. Mitt hjärta går på högvarv och det känns nästan som att hoppa bungyjump. (Tro det eller ej, men det har jag gjort).

Vi hörs!!