.

Dotter med sambo kom på besök igårkväll, de hade varit i Oskarshamn och gjort nån typ av nostalgitripp i Döderhult, d v s tagit en promenad i området där dotter gick i skolan för ca hundra år sen ;) eller hur min kära dotter? De hade med sig "griskaka" från Nilssons  och det var uppskattat av både ankan och mopsen, som glufsade i sig med stor aptit. Sonen kom lite senare p g a ett eget besök, och senare dök även sonens kompis upp och även han fick lite "griskaka". 

 

Senare när dotter med sambo åkt hem så satt Olle och jag och småpratade lite och hemglassbilen ljuva? musik började spela utanför dörren. Vi tittade på varandra och båda två blev som barn på nytt och vi kastade på oss jacka och dojjor för att springa ut till glasbilen och köpa lite godsaker. Det dumma är att när man gör en sån här förhastad grej så infinner sig en beslutsångest som är fruktansvärt irriterande. Det finns för mycket av glassar och annat gott att välja på. Men vi slog våra kloka huvuden ihop och köpte en kartong av diverse olika glassar för att utesluta eventuellt sug på annan glass som tänkas kunna göra livet surt ett par timmar senare. 

 

Senare så bestämde vi oss för att se film, dotter rekommenderade "grave encounters" som skulle vara en suveränt bra skräckis, men se där hade hon fel. Vi gav filmen en chans d v s ca 30 minuter och gav sedan upp. Vi satte igång en annan så kallad skräckis men det visade sig innehålla mer våldtäckt än skräck, så vi stängde av den. Olle och jag har oturen att varje gång vi ska se film så innebär det att den är totalt urflippad exempelvis en skräckfilm som byggde på att ett gäng ligister tog sig in i en familj hus och terroriserade dom tills det visade sig att familjen ifråga var kanibaler. Jag menar hur i hela världen få dom ihop det? Två andra filmer vi sett har fallit den ena av oss i smaken medans den andra har somnat, suck, jag ger upp. Jag tror inte det finns en film för oss båda som har en bra story. Men vi är som sagt envisa både Olle och jag och vi kommer troligtvis att hitta den "rätta" filmen för oss båda, som talesättet -  den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge. 

 

Bye