.

Han sitter där han sitter, jag kan inte annat än konstatera fakta. Jag har idag efter jobbet varit ute och lockat på honom men modet sviker det lilla livet hela tiden. Men tids nog så tar både hunger och törst över hoppas jag. Jag kan inte komma åt honom vare sig med stege eller försöka att klättra upp i trädet då första grenen är ungefär 3 meter upp. Det sårar mig att veta att han sitter där och jag lider med honom, samtidigt är jag dock ändå glad att han sitter i ett träd där jag åtminstone har möjlighet att försöka prata ner honom. Det hade varit mycket värre om jag aldrig fått veta att han satt i ett träd om det hade varit långt ifrån mitt hus och inne i skogen, hujeda mig. Om det inte händer något nu inom de närmaste dagarna så har jag nog inget annat val än att såga ner trädet. 

 

Bye