.

Vaknar med ett ryck, kastar mig över på andra sidan sängen och tittar på klockan. Ser inte mer än att jag håller i mobilen, ögonen är fullständigt nyvakna och jag får inte in fokus på ögonen för att se tiden. Trevar efter mina glasögon och när jag väl fått på mig dom så ser jag att klockan är 07:25 - faaaaan - men vänta lite, ja just det, jag börjar ju inte förrän kl 15 idag, puuh. Jag bokstavligt hatar och vakna upp i tron att jag försovit mig.
För det första så rusar "pumpen" till högvarv, ögonen fungerar inte på mornarna, kroppen protesterar i alla leder och muskler - känns alltid som om man är en elefant på ett nålshuvud till och med i sängen.

Nåväl, nu har jag ju vaknat och drar upp rullgardinen och ser att det är helt underbart ute, solen lyser och nästan ingen vind, ahhh. ljuva sommar. Tar klumpigt på mig en t-shirt och strumpor och stapplar ner till köket för dagens första kopp kaffe. Det luktar nyduschat när jag kommer ner och jag blir lite glad för jag antar att sonen blivit inringd till Maxi för jobb idag, lyckan bygger på och energin ökar successivt. Jag tar mig en kopp kaffe och börjar i mitt stilla sinne planera vad jag ska göra nu innan jag åker till jobbet. Då hör jag sonens bil???? Han parkerar och kommer gående på grusgången - "- jag trodde du hade blivit inringd för jobb idag", "- Näe, jag körde hem tjejen precis", "- har du varit vaken hela natten?", "- Ja, vi har snackat och tittat på film" "- Jaha, då går du och sover nu då?" "- Japp, gonatt" Hur orkar dom, tonåringarna? Jag går in till mig och tar mig en kopp kaffe till, sen ska jag börja pula i trädgården.

Bye