.

Som jag skrev i ett av mina blogginlägg. Igår jobbade jag igen, och då kommer denna man in, som jag inte känner eller ens vet vem han är, och jag kan då inte stoppa min egen nyfikenhet. Jag tar mod till mig och går fram och följande dialog blir så här:

 

- "Hej, ursäkta om jag är framfusig, men har du och jag blivit presenterade för varandra någon gång?"

- "Nej, det tror jag inte".

- "Det känns som om vi har träffats förr någonstans, för jag tycker mig känna igen dig."

- "Näe, inte vad jag vet."

- "Då kanske det är dags att vi presenterar oss för varandra - Mitt namn är Annika".

- "Och jag heter Ulf, hej".

Jag berättade om varför jag trodde det (se nedanstående inlägg) och skojar lite med honom varav jag säger med glimten i ögat:

- "Vi kanske har känt varandra i ett tidigare liv."

-"Nej, det tror jag inte, det här är mitt första." Säger han med ett stort leende.

 

Jaha, så var det med den upplevelsen. Först såg han lite fundersam ut, men när han skojade till det senare och vi faktiskt presenterade oss för varandra så log han lite överseende. När han senare kom fram till kassan så frågade jag honom om han ville ha en "stämpel", och han säger -"ja tack, det är alltid trevligt att få det av en söt flicka." Det är alltid lika trevligt att höra man är söt, sant eller inte. Men "flicka" var väl att ta i, haha.

 

Bye