.

Har nu kommit hem från jobbet och tankar börjar snurra (som vanligt, med andra ord). När man som jag bor själv så tänker man väldigt mycket på i princip allt. Ofta är det positiva saker man tänker på men även konstiga tankar dyker upp med jämna mellanrum. I fredags jobbade jag ju som jag skrev nedan men det är en annan sak som hände den dagen, jag har inte tänkt på det förrän nu. Det kommer en kille några gånger i veckan och levererar lite saker till oss. Denna kille är mycket trevlig, mysig och rolig framför allt. Första gången jag träffade denna kille, så säger han att han är en riktig "sucker" för kramar, och jag talar om för honom att det törs jag inte, för jag känner honom inte. Detta resulterade i att många veckor senare var jag i ett ärende på stan och möter honom varav han säger -"nu känner du väl mig, så nu kan jag väl få min kram" och visst fick han det. Och det har då inneburit att de sista två gångerna (mångar veckor efter första kramen) han kommit så har jag med glimten i ögat sagt - "jaha, och när ska jag få en kram då?" Vilket jag självklart får av honom, och det är faktiskt på jobbet. Jag känner en viss kontakt med honom mycket för att jag känner att jag är på samma våglängd som han, jag tycker lika, har upplevt liknande saker, och blivit drabbad av samma elände som han. Då känns det extra mysigt att just krama honom. Anledningen till att jag skriver detta är att under de senaste 2 åren så har jag själv blivit en stor kram-Fia. Jag kramar folk till höger och vänster, många av mina arbetskamrater - tjejer och killar - kramas ofta och det, ensamstående som jag är, uppskattas och är otroligt mysigt. Tankarna kring detta tror jag är att människan är en mycket social varelse, vi mår helt enkelt bra av kroppskontakt, i allafall jag. Grunden till denna tanke är också att människan överlever inte utan någon som helst kroppskontakt.

Min dotter och jag kramas otroligt mycket, vi är kroppskontaktmänniskor. Ibland när hon kommer och hälsar på så blir hon lite som när hon var barn, hon kryper upp riktigt nära mig och blir riktigt kramig, så där kan vi sitta i många minuter och bara mysa, helt underbart, ska tilläggas. Att även vuxna barn behöver få och ge kramar, och min dotter framför allt har inga som helst problem att ge mig en kram och oftast när jag behöver det som mest. Ska även tilläggas att min före detta man och jag kramas nästan alltid när vi träffas och skiljs. 

Hmmm, det får nog räcka med denna fundering för ikväll. Nu ska det bli lite "java" och sen ska jag säga "hej" till kudden.

Bye