Figaro!

Inte förra helgen men helgen innan dess, haloweenhelgen, satt jag kattvakt. Dotter har införskaffat sig en svart, liten, lång, knäpp katt, som heter Figaro. Eftersom hon skulle på fest i Kalmar så var det ett ypperligt tillfälle för Figaro att lära känna mig. Katten är inte blyg eller rädd vart han än kommer, dotter brukar ha med honom till alla hon hälsar på och sover över hos, fast inte när det är fest ska tilläggas. Så när jag jobbat färdigt på lördagen så ligger det lilla knytet och sover på stolen, gulligt tänker jag i mitt stilla sinne. Det blev inte mycket till umgås den lördagen men däremot söndagen. Katten är fullständigt hög på livet, eller så har han damp. För hela söndagen var det fullt ös på katten, han var inte still mer än några minuter. Han sprang från ena rummet till det andra, uppför trappan, ner för trappan, upp på stolar och bord, ner på golvet och attackerade diverse kattleksaker några sekunder för att än en gång springa från ena rummet till det andra o s v. Herregud, vad ger hon katten att äta egentligen? Jag bara undrar för det kanske vore något för mig när jag känner mig lite trött och sliten. Jag har ju ett stort akvarium, så jag sög tag i katten på språng och satte honom på glaset till akvariet, snacka om osäker katt, han var lite darrig på benen det första minutrarna tills han insåg att han själv inte skulle åka i plurret. Därefter upptäckte han "FISKARNA". Figaro glömde både tid och rum, han såg de små "mathålen" och försökte desperat att få ner hela nyllet, men skallen var för stor, så stoppar han ner tassen och försöker fånga fiskarna (som är ganska nyfikna på det mesta) men inser att gör han detta så blir han blöt, vilket inte uppskattades. Här är några bilder på Figaro i fiskartagen.



Kan man bli mer road av dessa, eller??

Talk to you soon!

RSS 2.0