.

KL 20:15 exakt, öppnar jag dörren för att för tionde gången gå ut och locka på min katt och döm om min förvåning där trycker sig Etzio in, jiipii, han lyckades ta sig ner från trädet alldeles själv, duktig pojke. Nu springer han omkring och har beslutsångest till 100%, han är vrålhungrig men också vill få bekräftelse av mig så han springer till matskålen för att ta några bitar för att sen komma till mig och bli kelad med. Ja, vilket äventyr han har haft det lilla livet. Nu är han trygg inomhus i värmen med mat bara några tassteg från soffan, härligt. Jag är också lugn för nu vet jag att han kan - om han vill - klättra upp och ner från träd, det kan inte bli ett bättre slut på denna saga.

 

Bye