Tillbaka till livet

Jaha, nu ska man försöka hitta tillbaka till livet. Jag, sonen och flicka åkte ner till dotter i Nybro i onsdagskväll. Det var den mest udda onsdag jag varit med om på länge. Vi blev bjudna på mat när vi kom fram och inte nog med det så blev vi även bjudna på lite alkoholhaltiga drycker och det, så här med facit i hand var inte så lite. Vi spelade spel och för första gången så har jag prövat på att spela twister. Hmmm, kanske inte det mest lämpliga spelet för mig då jag börjar närma mig 50-år. Varenda led i kroppen protesterarde oroväckande högt för varje färgglad "plupp" jag skulle förflytta mina händer eller fötter. Fast tonåringarna hade inga problem med detta och verkade inte ett dugg ororade över att vänster hand helt plötsligt kunde sättas på utsidan av höger fot med armen bakom ryggen??? Ja, gott folk, det kanske inte låter så farligt men ett gummiband hade inte kunnat snurra ihop sig så mycket som dessa tonåringar kunde, helt otroligt. Vid kl 04:00 på torsdagsmorgonen orkade vare sig min kropp eller psyke att vara vaken längre och jag gick och la mig. Tonåringarna däremot fortsatte att ha kul (tror jag ;) ) fram till 08:00-tiden sen spred sig lugnet över lägenheten. Senare på torsdagen så var vi kvar en bra stund hos dotter för att senare åka och hälsa på "pappa". Där blev det "filmtajm" med egna inspelade filmsnuttar på barnen när det var små, både när det lärde sig att åka skridskor, cykla och åka rollerblades. Det är kul att se sådant så många år senare då minnena tar över för en kort stund. Vid halv nio på kvällen bestämde vi oss för att det var dags att åka hem till Etzio.
 
Nu är det som sagt fredag och jag sitter och funderar över livet som vanligt. Hur många människor man mött och tagit farväl av, under åren. En del av dessa farväl har varit mer smärtsamma än andra, och en del av dom har varit nödvändiga att både möta och ta farväl av, mycket för att jag själv inser att jag stagnerar eller fått fel inriktning i min utveckling som människa. Låter det luddigt? Ja, det är luddigt för alla som läser men är så fruktansvärt uppenbart och tydligt för mig själv. En sak har jag lärt mig av mina möten, och det är att senare kommer jag underfund med vad det var jag skulle lära genom mötet med just den människan. För mig betyder det ändå mycket även att jag inte tycker om vissa av dessa farväl jag tvingat mig sjäv till.
 
 
Bye
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0