.

En vanlig tisdag då jag är ledig. Vaknade som vanligt innan 07:00 men bestämde mig direkt att jag skulle somna om och ta mig en rejäl sovmorgon, så nästa gång jag slog upp ögonen var kl 09:00. Som jag skrev i förra inlägget så tar jag och betar av dag för dag. Det är inte så att jag känner att jag blir stärkt av att leva så här men på något sätt böjer man sig för verkligheten, går det inte att förändra något så accepterar man det bara. Självklart räknar jag ner dagarna till lön men jag lider inte just nu av pengabekymmer, en god vän lånade mig lite skrammel så jag klarar att köpa mat för denna månad med, till sonens glädje.

 

Min dotter ringde och berättade att även hon har blivit drabbad av otur på otur, och kände väl att modet började svikta på henne med. Det är inte lätt när moder jord eller universum bestämmer sig för att det är något man ska lära av allt som trillar över en. Många gånger inser man vad det är man ska lära långt senare men det är oftast ingen tröst när man är mitt i "smeten" så att säga. Som mamma vill man inget annat än att ta över alla bekymmer som trillar över ens barn, men jag har insett för länge sedan att det är omöjligt. Men jag försöker alltid att lyssna och ge förslag och resten är upp till dom själva, vilket dom oftast löser galant själva.

 

Bye